Maratonbloggen
Petra Månström
Petra Månström
Är hurtbulle + hurtbulle bästa kombon eller är det skönast om man får ha sitt träningsintresse för sig själv? Foto: Colourbox.
För några veckor sedan läste jag en artikel på temat ”ojämnt flås i förhållandet”. Det handlade om par där den ena tränar betydligt mer än den andra. Slutsatsen verkade vara att bara den som vill träna ofta fick göra det så var det lugna puckar – det här att den icke-tränande skulle hetsas till att börja träna av hurtbullen i förhållandet stämde inte alls.
I min bekantskapskrets finns olika typer av konstellationer – framgångsreceptet verkar vara att var och en får frihet och utrymme att antingen träna eller inte träna. Tvång i olika former fungerar sällan, föga förvånande.
Är lite nyfiken på era erfarenheter: om två inbitna löpare finner varandra, är risken att det stora intresset tar över middagsdiskussioner så att hela förhållandet känns som ett träningsläger? Eller är det tvärtom berikande? Och motsatsen är förstås också intressant, om en passionerad löpare förälskar sig i en soffliggare…
