Maratonbloggen
Petra Månström
Petra Månström
Hej och hå. Kände mig inte särskilt graciös när jag skulle forcera hindren på Karlbergs hinderbana. Men, nästa gång får man väl bättre schvung på det hela. Foto: Privat.
Åka skidor utför superbranta sluttningar är inga problem – men hoppa ner från drygt två meter höga hinder är tydligen jättesvårt. Det fick jag erfara tidigare idag när tålmodige Christoffer skulle guida mig genom den militära hinderbanan i Karlberg. Den handlar väldigt mycket om att kräla i sand, klättra upp för stegar och andra höga prylar och sedan hoppa ner. Helst i farten och lite graciöst. Irländska bordet och cementbunkern blev snabbt två favoriter – på bilden ovan ser ni en slags vägg som man skulle häva sig över och sedan hoppa ner. Jajemen. Skrubbsåret jag fick igår när jag faceplantade under skogslöpningen blev lite, lite större idag men vad gör det: det som inte dödar…
Totalt blev det en mil löpning och nästan två timmar på hinderbanan. Nu är jag trött i både huvud och kropp, men väldigt sugen på att ge hinderbanan en ny match. Nästa gång med knä- och tandskydd. Då får officerarna där borta se upp… Tack Christoffer för kul och trevlig guidning!
