Ett lopp på blodigt allvar

Malin Anderson, Uppsala, och hennes kollegor ser gärna att fler lämnade blod. Utan blodgivare finns det heller inget blod att få. Foto: Malin Anderson.

Här kommer ett gästinlägg skriver av min löparkompis Malin Anderson apropå Blodomloppet som igår gick av stapeln i Uppsala:

Stekande sol, skön bana som följer åsen och Fyrisån, picknick på Studenternas IP och blodigt allvar bjöd tisdagskvällen på i Uppsala. Blodomloppet 2011 har rullat igång. Ett av Sveriges största motionslopp och många orter – men inte alla – har kontrollmätt bana. Uppsala var sjunde staden ut där Blodcentralen tillsammans med Upsala IF stod för arrangemanget. Har deltagit flera år i lag med mina NIVA-kollegor (neurointensivvårdsavdelning) och det har varit ”fullt löparfokus” med kolhydratladdningssnack och lekfulla psykningar inför våra 5 eller 10 km.

Men det finns en viktig grundtanke med Blodomloppet trots att det lätt blir klyschbingo: ”Ge järnet!”, ”Blod svett och tårar” (det är okej att tycka sticket är lite obehagligt), ”Livräddare” – men faktum kvarstår: det är för få blodgivare i Sverige.

Merparten löpare som är friska kan ge blod. Vi får göra en blodgivarinsats några gånger per år så man kan välja sina tillfällen och behålla syretransportörerna för sig själv inför viktigare lopp. I höstas när det var blodbrist (igen) kom en blodgivare/ löpare och lämnade blod nära inpå Lidingöloppet, då kände jag mig lite snål. Men sen så! Träna funkar och www.geblod.nu avråder endast från rökdykning, flygledning samt just maraton i direkt samband med blodgivning. Är du väldigt rädd om dina röda blodkroppar kanske du är lämplig plasmagivare? Är det ingen som ger finns heller inget att få.

Har du inte sprungit eller vill du förbättra ditt Blodomlopps-PB? Hälften av orterna återstår, se www.blodomloppet.se. Blodcentralerna har öppet året runt!