Vilken dag!!

Frågan är om man FÅR ha så här kul på jobbet? Jag och Spring!-kollegorna Anders Szalkai, Bjarne Koning och Fredrik Stattin efter att säsongens sista avsnitt av programmet spelats in på plats på Stadion. Foto: Fredrik Stattin.

Ja, jag erkänner: det ryckte sanslöst mycket i mina löparben idag. Jag har känt mig i grym form ända sedan förra veckans sanslösa facit med två nya pers – ett på milen och ett på halvmaran – och jag hämtade till och med ut min nummerlapp till Stockholm Marathon igår. Men nej, att köra en mara idag hade inte varit bra för mig, det hade gjort det omöjligt för mig att träna tuffare löpning flera veckor framöver.

Men trots att jag inte sprang idag hade jag en sanslöst kul dag. Det började med resan till Stadion i en fullsmockad tunnelbanevagn och fortsatte i lämmeltåget mot Östermalms IP. Sedan brakade arbetsdagen med Spring! loss med intervjuer med löpare i startfållan, snack med nya och gamla löparvänner och sedan gav jag och producent Fredrik Stattin oss iväg mot startlinjen för att invänta startskottet. Pang, så var löparna iväg och jag och Fredrik älgade iväg mot Dramaten för nästa programpunkt som var sportdryckslangning till Anders Szalkai efter fyra kilometer. Tyvärr sprang han alldeles för fort i början så vi missade honom med några sekunder och fick istället hasta vidare mot Dalagatan för att langa sportdryck vid 14 kilometer (Anders blev dock inte utan dryck vid fyra kilometer, det såg hans vätskechef Daniel Norberg till).

Efter att framgångsrikt ha langat sportdryck till Anders vikarierade jag som funktionär vid vattenkontrollen och tyckte att det var störtkul. Fredrik fick nästan dra mig från vattenbordet så att vi skulle hinna upp till Västerbron för att kolla in täten på andra varvet. Det var rejält blåsigt och ruggigt men ändå mycket god stämning i leden. Kände igen flera löpare och blev positivt överraskad av att se en grymt stark, yngre löpare från Sverige ligga hack i häl med täten – nämligen David Nilsson från Högby IF (född -87) som landade sin första (?) mara på tiden 2:23:59 som innebar en fin tionde plats.

Från Västerbron jagade vi tillbaka till Stadion för att möta Anders som känt av sin onda hälsena och gått i mål på 2:46:24. Vi hann bara komma överens om detaljerna för studioinspelningen någon timme senare innan jag återigen drog iväg, den här gången till Norr Mälarstrand för att möta upp min kompis Sara och springa tillsammans med henne in i mål. Hon sprang sin första mara och höll ett oerhört jämnt tempo. När jag såg henne slogs jag av hur oberörd och stark hon såg ut – vilken fighter! Vi fortsatte förbi Coca Cola-kontrollen mot Centralstationen och uppför Torsgatan mot S:t Eriksplan och vidare mot målet. Jag slogs av hur tyst det var i leden (ja, förutom jag som skrek mig hes förstås) – det enda man hörde var publikens hejarop och löparnas skosulor som smattrade mot marken, ackompanjerat av rosslande andhämtningar från vissa håll. Både häftigt och skrämmande!

Efter att Sara gått i mål en bra bit under sin måltid körde vi ”studiopratet” till säsongens sista Spring!. Jag kan utlova ett väldigt fullmatat program med mängder av material från Stockholm Marathon – missa inte! Hur gick det för er läsare som sprang maran idag?