Att göra det oväntade

Bästa sättet att inleda söndagsmorgonen på – morgonjogg längs stranden på Mallorca! Sträcka: 8,00 km, tid: 46:11, snittfart: 5:46 min/km, snittpuls: 148. Foto: Privat.

Tillbringade en stor del av gårdagen ombord på ett flygplan. Då läste jag bland annat en artikel som handlade om livskriser, hur man hanterar dem och vad man kan lära sig av dem. Gunilla Bergensten, författare till boken ”När jag fyller 40 ska jag vara snygg, rik och lycklig. Och yngre.”, menar att man kan undvika kriser genom att göra det oväntade. Alltså att göra andra val än de traditionella och inte alltid ta de enklaste utvägarna.

Ser jag på mig själv så har jag sällan tagit de enklaste utvägarna. Snarare tvärtom. Varför göra det så där enkelt när man kan krångla till det och kanske lära sig något på vägen, liksom. Där tror jag man hittar förklaringen till varför jag fastnat för det här med långdistanslöpning. Långskubbare! Helt otroligt egentligen. Som yngre sysslade jag med simning och var riktigt bra på det. Styrketräning hade jag också talang för – minns hur jag när jag var runt 20-25 bänkade lika mycket eller mer som killarna på gymmet och folk tyckte att jag skulle börja med athletic fitness. Sprintdistanser är jag också hyfsad på, som sagt så är det få som tar mig i en kort och intensiv spurt.

Härlig vy under morgonjoggen tidigare idag… Foto: Privat.

Men långdistanslöpning? Haha! Och ändå är det så fantastiskt kul. Sedan jag började springa regelbundet och lite längre – och alltså valt en annan och lite krångligare väg i livet – har jag fått lära känna mängder av inspirerande och underbara människor som jag aldrig hade träffat annars. Jag har åkt på träningsresor där aktivitetsutbudet består av 100 % löpning, vem trodde det om tjejen med svag trea i gympa? Jag har sprungit en mara under fyra timmar efter att ha löptränat i fem månader. Och flera dagar i veckan kör jag träningspass som är fjärran från mysjympapassen som jag gick på förut. Mitt udda vägval har också lett mig fram till en ny karriär som programledare tillsammans med löparikonen Anders Szalkai. Folk kommer fram till mig på stan, i spåret och efter lopp och berättar att de läser min blogg och hur den har inspirerat dem till egen träning.

I år slår lopp efter lopp deltagarrekord. Svenskarna springer och det som aldrig förr. Och förhoppningsvis blir vi lite gladare, friskare och starkare. Och snyggare. Visst är det fantastiskt? Visst är löpning fantastiskt?