Jag kan springa, jag är inte rädd…

Jag några minuter efter målgång. Inget pers idag, men två minuter snabbare än på fjolårets upplaga av Kungsholmen runt. Foto: Privat.

Jag är en tjej som vill ganska mycket – till exempel klara en massa chins och dips vilket kräver enveten styrketräning vilket i sin tur har gjort att musklerna i min överkropp slagit glädjevolter och växer till sig en aning. Sedan vill jag en himla massa på jobbet vilket resulterat i att jag leder ett webbtv-program som kräver massor av energi men som såklart också ger mängder tillbaka. Och inte minst vill man ju må bra privat vilket inte alltid är det enklaste. Toppa detta med en Stockholmsflytt med allt vad det innebär och man inser att det varit en ganska hektisk start på mitt 2011.

Löptränat har jag fortsatt att göra hela tiden, om än med sviktande motivation på grund av att livet i övrigt krävde sitt. Efter schackningen i Prag i början av april ville jag faktiskt lägga ner min löpträning, slippa den här sporten där man varken får stilpoäng eller vikthandikapp: det är helt krasst bara tiden från start till mål som räknas och blir din prestation.

Istället för att lägga av med löpningen bytte jag spår. Klev av satsningen på Stockholm Marathon 2011 och började träna för att bli snabbare på milen istället. Passen med Running Sweden blev mitt nya glädjepiller och sällan har löpningen varit så rolig som på dessa träningar. Det fanns något mer än att mala långpass och jaga kilometer, nämligen att springa fort. Visst, det är superjobbigt en stund – men det är över fortare också.

Höjdens och pulsens variation under Kungsholmen runt den 7 maj. Sträcka: 10,06 km, tid: 48:15, snittfart: 4:47 min/km, snittpuls: 173 (92 % av max), maxpuls: 181 (96 % av max). Räckte till plats 54 av 475 i klassen damer 10 km. Skärmdump från Garmin Connect.

Just ja. Jag sprang ju ett millopp idag också. Kungsholmen runt, 10 km. Det var en fantastisk dag: solen sken från klarblå himmel, jag kunde springa i linne och korta tights, jag träffade en massa nya och gamla bekantskaper – och framför allt: jag hade vansinnigt roligt. Tiden då? Jo, ungefär 25 sekunder från perset som sattes i fjol. Men jag är nöjd ändå. För jag fortsatte ju att löpträna. Det är en personlig seger i sig.