Säsongspremiär för Slottsrundan!

Stora delar av Uppsala Löparklubb slöt upp när Slottsrundan sprangs tidigare idag. Foto: Ingmar Ekstrand.

Jag älskar den lika mycket som jag hatar den. Det räcker med att någon bara andas ordet så ökar min puls och jag förnimmer blodsmak i munnen. Jag talar förstås om Coach Ingmars Kenyanska Slottsrunda – den karaktärsdanande, pannbensbyggande och Lidingöloppetformtoppande rundan runt Uppsala Slott. Motluten ska löpas bestämt men utan att riva och slita, transportsträckorna däremellan ska löpas lugnt och sansat – på kenyanskt vis.

Det var en stor skara medlemmar ur Uppsala Löparklubb som slöt upp tidigare idag när Slottsrundan skulle springas. För många var det säsongspremiär, bland annat för mig, coach Ingmar (som tidigare i år bytt ut stora delar av löpningen mot längdskidåkning), Charlotta och Helena. Vi inledde med sedvanlig löpskolning – tågång och hälgång med olika fotvinklar, enbenshopp, spänsthopp, låg och hög skipping samt tre stegringslopp innan vi satte iväg mot första backen upp mot Gunillaklockan. För min del märktes det tydligt att det var säsongspremiär för backlöpning – herrejisses vad pulsen stack iväg. Flåset satte igång direkt och man lät som en hel porrfilmsinspelning där man hasade sig uppför. Övriga deltagare verkade dock ganska oberörda. Försökte intala mig själv att mina stumma ben och mitt högljudda flås berodde på ganska tuff träning tidigare i veckan…

Slottsrundan. Skärmdump från Garmin Connect.

Nåväl, skam den som ger sig. Jag låg sist i klungan men tappade i alla fall inte till framförvarande. Dessutom såg jag inte vitsen i att tokmaxa, det skulle bara sabba morgondagens långpass och förlänga återhämtningen. Så jag löpte på hyfsat snabbt samtidigt som jag ibland lyckades pressa fram ett och annat ord till Ingmar och Helena som låg intill mig. Tre varv skulle vi springa och när det var dags för sista backen – den branta och supersega upp mot Gunillaklockan – då var det full blås, alla lampor blinkade samtidigt och det ringde i öronen. Gissa om jag var glad när jag äntligen stod på krönet och kunde beundra utsikten över Domkyrkan och Botaniska trädgården. Uppsala i solsken går inte av för hackor!

Kolla in min puls och hur den åkte bergochdalbana under dagens backpass. Stön och flås!

Dagens pass i siffror:

Distans: 6,23 km
Tid: 35:47
Snittfart: 5:44 min/km
Snittpuls: 159 (84 % av max)
Maxpuls: 179 (95 % av max)
Höjdstigning: 106 m

(Upp- och nerjogg: 1,4 respektive 2 km @ 6 min/km)

Tack alla – framför allt coach Ingmar – för ett kanonkul och bra pass!