Kylslagen jogg med kjol

För att de vitala delarna skulle uthärda kylan blev det långpass med löparkjol idag. Foto: Privat.

I morse vaknade jag till 20 minusgrader. Näshåren frös ihop när jag gick ut och hämtade tidningen – ja, det var smällkallt, helt enkelt. Inget nytt under solen alltså. På schemat stod långpass, men motivationen var extremt låg. Å ena sidan gör det ju faktiskt inget om jag missar ett pass – å andra sidan vet jag hur otroligt skönt det känns efter ett bra långpass. För och emot, för och emot. Till slut bestämde jag mig: jag tar på mig det varmaste jag kan hitta och ger mig ut. Det innebar en löparkjol som kronan på verket utanpå löpartightsen. Samt extra varma handskar och dubbla strumpor – och mössa såklart. Om jag frös? Nja, inte direkt faktiskt. Som vanligt är den högsta tröskeln att ta sig ut ur huset, när man väl är igång går det liksom av sig själv.

Det kändes som om jag sprang i ”hyfsad” fart för mig, alltså runt sex minuter per kilometer. Men Garmin sade 30-40 sekunder långsammare per kilometer och det är bara att inse – kölden gör mig seg och långsam. Ingen fara på taket dock, bara att vara ute länge och springa har ju en bra effekt. Mötte några löpare som antingen hade på sig Airtrim (luft- och värmeväxlare över mun och näsa) eller Lungplus (värmeväxlarrör) i munnen. Ingen av varianterna såg särskilt estetisk ut, men jag antar att det är sekundärt när det är så här kallt.

Dagens runda. Skärmdump från Garmin Connect.

Dagens långpass i siffror:

Distans: 20 km
Tid: 2:14:56
Snittfart: 6:45 min/km
Snittpuls: 137 (73 % av max)
Maxpuls: 152 (81 % av max)

Jag kan säga att det var riktigt, riktigt skönt att komma hem igen. Stod en god stund i duschen för att få upp värmen igen och klarade knappt av att schamponera håret eftersom armarna var helt väck efter gårdagens duvning i gymmet. Synd om mig, jag vet… Fler som tagit sig ut på långpass i kylan, med eller utan värmeväxlare? Hur gick det?