Klagosång

Foto: Privat.

Varning för klagoinlägg!

Det ska sägas med en gång. Egentligen är det inte särskilt synd om mig – jag lever, mår bra och kan träna i princip när jag vill. Men alla definierar vi ju våra ”problem” utifrån våra referensramar. Att beklaga sig över en badrumsrenovering som inte går som planerat känns lite fånigt när jag vet att många sönderstressade småbarnsföräldrar läser den här bloggen. Till exempel. Men alla har vi ju vår egen verklighet.

Just nu sackar träningslusten betänkligt och det beror inte bara på strulande hantverkare utan även den stränga kylan. Det ÄR helt enkelt inte kul att ge sig ut och springa i 20 minusgrader, jag får aldrig riktigt upp värmen hur jag än klär mig och kölden gör att det värker i kroppen. Visst kan man springa på löpband men då måste man frakta sig till gymmet – bara för att konstatera att samtliga band är upptagna. Det är baske mig inte lätt att hålla igång löpningen i denna vargavinter… Lite lustigt att under mina första (och enda) två år som löpare har det varit supersmällkallt och massor av snö. Brr…

Som jag ser det finns det två (eventuellt tre) lösningar på mina i-landsproblem: 1. Bli sponsrad med ett löpband som jag kan ställa i källarförrådet för effektivt pannbensbyggande med utsikt över en cementvägg. 2. Sluta springa och lägga ner den här bloggen (känns hårt). (3. Sluta springa och börja blogga om idrottsaktivitet man kan utöva inomhus, såsom chins- och dipsträning.)

Några förslag?