Maratonbloggen
Petra Månström
Petra Månström
Här är min nya kompis – chin- och dipmaskinen! Foto: Privat.
Passade på att säga hej till en nygammal bekant idag; den kära chin- och dipmaskinen på gymmet. Oj, vad jag inte har saknat den men oj vad vi kommer att umgås framöver. If you can’t beat it – join it, liksom. Min vana trogen rivstartade jag utan pardon med en serie mark- och rygglyft, knäböj, frivändningar, axelpress och bicepscurl. Maskinen med stort M var nämligen upptagen och det var ju lönlöst att försöka sig på oassisterade chins och dips.
Med darrande kropp äntrade jag så slutligen M när den blivit ledig. Överraskande nog klarade jag av tio chins samt tio dips där jag lyfte min kroppsvikt minus 20 kilo. Har alltså en bit kvar till målet som är tio oassisterade chins och dips – men hey, jag har ju hela året på mig! Nog sjutton ska det här gå vägen.
Nu då? Jo, jag har träningsvärken from hell. Kan knappt lyfta armarna och det beror inte på att jag burit flyttkartonger hela dagen. Nej, det beror på det mjölksyrestinna mötet med M. Aj, aj…
