Maratonbloggen
Petra Månström
Petra Månström
Foto: Colourbox.
Var förbi nya lägenheten tidigare idag och fick en smärre chock. Byggdamm och flyttkartonger ända upp i taket – samt kaos i badrummet som just nu renoveras. Kaklet hade inte satts efter mina önskemål och såg inte taket lite snett ut? Huvudet värkte när jag äntligen kom på tåget hem, naturligtvis var jag sent ute och fick ståplats. Väl framme i Uppsala var bussen hem försenad och jag fick stå och huttra i tjugo minuter i minusgraderna.
Vart vill jag komma med allt detta klagande? Jo – efter lång och omständlig förhandling med mig själv kom jag äntligen ut på en löprunda vid 19.30-tiden. Tröskeln att ge sig ut var ENORM idag, kan jag lova. Men efter någon kilometer lossnade plötsligt allt: visst är det jobbigt att vara mitt uppe i en flytt med allt vad det innebär. Men jag lever, trivs och är frisk. Vad mer kan man begära? Allt annat är världsligt och går oftast att lösa…
Det blev 7 kilometer i strax under sexminutersfart. Snittpuls 148. Nu släcker jag lampan för idag…
