Annons

Maratonbloggen

Petra Månström

Petra Månström


Jag under ett intervallpass tillsammans med coach Ingmar i Stadsskogen 2010. Foto: Privat.

Tänkte ta tillfället i akt att intervjua mig själv nu – håll i er:

1. Vilken är din bästa löplåt alla kategorier?

– Helt klart ”Jump” med Van Halen. Den har allt: en mäktig inledning, ett gåshudsframkallande synthsolo och ett värdigt slut. Allt i entusiasmerande 80-talskostym. We like!

2. Vilket är ditt bästa löparminne så här långt?

– Det givna: målgången i Stockholm Marathon 2010! Då förstod jag äntligen vad som driver alla som bestämmer sig för att springa ett maraton. Går inte att beskriva i ord – måste upplevas.

3. Vad brukar du äta efter passet?

– En härlig blandning av nyttigt och onyttigt: en näve Salt & Blandat, chokladmjölk samt en frukt. Till exempel.

4. Vad vill du säga till dem som påstår att de inte springer för att bli snygga nakna?

– De har antagligen ännu inte insett varför de springer. Eller så är de för ödmjuka för att våga berätta sanningen :-) Eller så är jag en löparrookie som behöver några års asfaltshamrande för att verkligen förstå löpningens djupare värden.

5. Vilken är den vackraste plats du sprungit på?

– Helt klart det natursköna, högt belägna motionsstråket i Barcelona som jag sprang på för några veckor sedan. Storslagen havsutsikt och en mycket häftig upplevelse!

6. Vilka är dina löparmål för 2011?

– Ett eller två maratonlopp, några halvmaror och millopp samt Lidingöloppet. Tidsmässigt vill jag gärna komma ner mot 45 minuter på milen samt ta silvermedaljen på Lidingöloppet. På maran vore det kul att komma ner mot 3.45.

7. Vilken är din största löpardröm?

– Att en gång få springa New York Marathon. Jag vet – det är ingen superoriginell dröm och jag delar den med många andra. Men ändå.

8. Piffar du till dig innan du ger dig ut och springer? Och i så fall hur och varför?

– Jag tycker det är onödigt att tvätta bort sminket man haft under dagen bara för att man ska springa. Så det brukar jag låta sitta kvar – man både har roligare och springer bättre om man känner sig fin, tycker jag. Har jag inte lagt makeup innan brukar jag i alla fall sätta lite mascara på ögonfransarna och lite färg på läpparna.

9. Din favoriträtt?

– En god, varsamt grillad köttbit med krispig pommes och krämig béarnaisesås. Avnjutes lämpligen med ett glas gott rött vin.

10. Din favoritsemester?

– Den får gärna gå till ett lite oväntat mål som bjuder på såväl kulturella läckerheter som goda möjligheter till träning. Plånboksstatus för stunden får avgöra vart resan går mer konkret…

Snart kommer ytterligare tio frågor med svar! Och jag skickar gärna vidare dessa frågor till mina bloggkollegor Kenth, Mia, Miranda, Ellinor och Staffan. Samt till alla er andra som känner er manade!

Lyssna på min podcast!


Hör Lisa Nordén berätta om ”optional runs”, Jonas Colting om sin kärlek till prinsesstårta och Markus Torgeby om varför han klev av elitsatsningen. Allt i min podcast Maratonpodden. Mycket nöje!

MARATONBLOGGEN


Om Petra: Petra är tjejen som löpvägrade fram tills hon fyllde 33 då hon av en slump blev utsedd att blogga om sin träning inför Stockholm Marathon 2010 på en av landets största dagstidningssajter. Med svenska folket som publik genomförde Petra sin första mara och klarade dessutom målet att komma in under fyra timmar.

Sedan dess har Petra fortsatt med löpning och på senare tid fått upp ögonen för ultralöpning. Den 26/7 2014 genomförde hon det 78 km långa bergsultramaratonet Swissalpine Marathonoch den 23/8 deltog hon i urpremiären av UltraVasan 90.

Hon är frilansjournalist med uppdragsgivare som Stadium Magazine, Vagabond och Amelia. 2011-2012 ledde hon tillsammans med maratonexperten Anders Szalkai webbtv-programmet Spring.

I mars 2014 bokdebuterade Petra med Det är bara att springa (Karavan förlag). Hon är också programledare för Maratonpodden, en podcast om uthållighetssporter.

Bonusfakta om Petra: Drömmer om att designa leopardmönstrade träningskläder, älskar lakrits och säger inte nej till en välgjord kaffe latte.

Kontakta Petra Månström här


Foto: Micke Sjöblom/Zebrabild

Arkiv