Maratonbloggen
Petra Månström
Petra Månström
En pannlampa är bra att ha vid mörkerjoggar – men inte så kul att bli bländad av. Foto: Scanpix.
En kompis berättade tidigare idag att hon vid ett flertal tillfällen blivit bländad av mötande joggare som haft pannlampa på huvudet. Jag har varit med om samma sak – senast för någon timme sedan. Jag är ute och springer min vanliga standardrunda när tre orienterare dyker upp en bit bort. De närmar sig snabbt och i samma stund som de passerar vänder de sig mot mig och jag blir naturligtvis bländad. Av tre starkt lysande pannlampor dessutom. De är säkert inte medvetna om att de bländat mig och just därför skulle jag med detta inlägg vilja uppmärksamma alla pannlampelöpare därute att det faktiskt kan vara ganska jobbigt att få en stark lampa i ansiktet. Lite som när man är ute och kör bil och bländar ner helljuset när man får möte.
Hur som helst. Passet jag sprang faller under rubriken ”lätt distans” och gick på standardrundan 1 A. Tänkte på hur mycket jag nog ändå kommer att sakna den här rundan som nästan enbart går på cykel- och gångvägar och som alltså är härligt fri från trafik. Kungsholmen runt – som ju lär bli min nya standardrunda framöver – var inte någon angenäm upplevelse i rusningstid. Måste försöka hitta någon alternativ milrunda, för jag orkar inte ducka för framrusande bilar stup i kvarten…
Dagens pass i siffror:
Sträcka: 10,00 km
Tid: 1:01:59
Snittfart: 6:11 min/km
Medelpuls: 150 (80 % av max)
Maxpuls: 175 (93 % av max)
Så, det var allt från surtanten :-) Fler som joggat idag? Och som kanske också blivit bländade? Av någons skönhet, får jag hoppas…
