Murphys lag eller ett helt vanligt löpbandspass

Idag slapp jag köa – men istället gick strömmen efter en halvtimmes löpning. Foto: Colourbox.

”Om det finns två eller fler sätt att göra något, och ett av dessa sätt leder till en katastrof, så kommer någon att göra det på det sättet.”

De flesta av er som följer den här bloggen hyfsat regelbundet minns nog att jag i förra veckan fick köa rätt länge innan jag kunde påbörja mitt intervallpass på löpbandet. Idag var ett löpband ledigt när jag kom – klockrent! Klev upp på det och påbörjade uppvärmningen, tre kilometer i sexminutersfart. Sedan var det dags att gå på dagens kvalitetspass, 6 km snabbdistans i 5:00 min/km. Allt var frid och fröjd – visst var det jobbigt, men det är ju liksom en del av tjusningen – fötterna gick som trumpinnar och jag tänkte att snart är den tuffa delen över och jag kan påbörja nerjoggen.

Tills bandet plötsligt stannade. Displayen dog. Strömmen hade gått.

Jag undrar om man ska skratta eller gråta? Min medlöpare på bandet intill övergav sin maskin och ställde sig på crosstrainern istället. Men jag vägrade lämna mitt surt förvärvade löpband. En äldre man som lyfte vikter i närheten sa att det fanns en telefon i andra änden av rummet som gick direkt till gympersonalen. Okej då, efter att ha markerat mitt band med handduk och vattenflaska gick jag mot telefonen, lyfte luren och påtalade problemet.

Inom tio minuter var felet avhjälpt. Det var en säkring som hade gått. Bandet var strax up and running, liksom jag.

Så trots missödet blev det ett rätt bra pass. Sprang klart de två kilometrarna som var kvar på snabbdistansavsnittet, varav sista kilometern progressivt och slutade på 13 km/h sista 500 m. Sedan två kilometers nedvarvning i sexminutersfart innan jag klev av och körde lite bålstabilitet samt stretching. Snittpuls 153 (81 % av max) och maxpuls 176 (94 % av max).

Fler som sprungit på löpband idag? Utan missöden kanske rentav?