Maratonbloggen

Petra Månström

Petra Månström


Dagens 11 kilometer sprangs på halt väglag och i underkylt regn. Underbart! Foto: Privat.

Känner ni igen er: ni har tackat ja till en social löprunda och redan efter ett par steg känner du att det kommer att bli tufft. Kompisen undrar om farten är lagom och du kämpar för att låta avslappnad trots skenande puls när du svarar ”absolut, helt okej”. Du ångrar dig givetvis i samma stund som du öppnat munnen, men nu känns det fånigt att backa. Så du genomlider kilometer efter kilometer på en ansträngningsnivå som är bra mycket högre än planerat.

Men, säger ni kanske – varför inte bara vara ärlig och säga som det är, att du inte orkar med aktuellt tempo och att ni måste sakta ner? Ja, inte vet jag! Jag är väl lite fånig då. Och sedan har jag någon slags medfödd, mysko fighter-gen som har programmerat mig att acceptera rådande omständigheter och kämpa ända in i kaklet, no matter what. Sedan gillar jag inte tanken på att behöva göra folk besvikna, att kräva 6:30-fart när de egentligen tänkt springa minuten snabbare.

Är det någon som känner igen sig? Jag hoppas det! Vad gjorde ni åt saken? Slutade springa med vederbörande eller talade ur skägget, en gång för alla?

Nåväl. Vart vill jag komma? Jo, jag vill med detta inlägg hylla ensamjoggen. Löppasset där du är ensam herre på täppan, där du bestämmer tempo och bansträckning. Vill du springa med samma Iron Maiden-låt på repeat i öronen så gör du det, vill du stanna till och klämma en chokladcroissant innan du ramlar in i duschen så gör du det. Ingen som kommenterar din fart, din after run-mat och dina låtval. Det är bara du, här och nu. Visst är det underbart?

Missförstå mig rätt, jag är inte rädd för att springa i grupp – det hoppas jag har framgått. Och för det mesta springer jag mina sociala joggar i en fart som känns bekväm. Man får ut väldigt mycket av gemensamma löppass, men för att må bra behöver jag ge mig ut och kuta i min ensamhet ibland. Fler som funkar likadant?

Dagens ensamjogg i siffror:

Sträcka: 11 km
Tid: 1:06:16
Snittfart: 6:01 min/km
Snittpuls: 149 (79 % av max)
Maxpuls: 160 (85 % av max)

Lyssna på min podcast!


Hör Lisa Nordén berätta om ”optional runs”, Jonas Colting om sin kärlek till prinsesstårta och Markus Torgeby om varför han klev av elitsatsningen. Allt i min podcast Maratonpodden. Mycket nöje!

MARATONBLOGGEN


Om Petra: Petra är tjejen som löpvägrade fram tills hon fyllde 33 då hon av en slump blev utsedd att blogga om sin träning inför Stockholm Marathon 2010 på en av landets största dagstidningssajter. Med svenska folket som publik genomförde Petra sin första mara och klarade dessutom målet att komma in under fyra timmar.

Sedan dess har Petra fortsatt med löpning och på senare tid fått upp ögonen för ultralöpning. Den 26/7 2014 genomförde hon det 78 km långa bergsultramaratonet Swissalpine Marathonoch den 23/8 deltog hon i urpremiären av UltraVasan 90.

Hon är frilansjournalist med uppdragsgivare som Stadium Magazine, Vagabond och Amelia. 2011-2012 ledde hon tillsammans med maratonexperten Anders Szalkai webbtv-programmet Spring.

I mars 2014 bokdebuterade Petra med Det är bara att springa (Karavan förlag). Hon är också programledare för Maratonpodden, en podcast om uthållighetssporter.

Bonusfakta om Petra: Drömmer om att designa leopardmönstrade träningskläder, älskar lakrits och säger inte nej till en välgjord kaffe latte.

Kontakta Petra Månström här


Foto: Micke Sjöblom/Zebrabild

Arkiv

Fler bloggar