Därför blev det ingen skidtävling idag

Det kan vara kul att tävla – men då måste motivationen finnas där. Foto: Privat.

Idag skulle jag ha åkt Värmdöloppet och seedat upp mig på Tjejvasan. Men i fredags bestämde jag mig för att det inte skulle bli någon tävling. Varför? Jo, för att motivationen helt enkelt inte fanns där. Jag gillar verkligen att åka längdskidor och det skulle vara jättekul att tävla. Men då måste tävlingslusten finnas där, annars är det helt meningslöst. Därför fattade jag det här beslutet som för några år sedan hade varit otänkbart. Då hade jag ställt mig på startlinjen även om motivationen var noll. We’re making progress!

Har funderat en hel massa på det här med träningsglädje och motivation den senaste tiden. Tidigare har jag mest bara ”kört på” utan att reflektera över varför jag ställer upp i den här tävlingen eller åker och kör det där passet även om kroppen skriker ”vila!”. Vinsten? Noll. Såklart. För att springa ett lopp man egentligen inte är så sugen på att springa eller att träna ett pass man egentligen inte har lust med ger sällan något bra resultat. Visst, ibland kan motivationen svikta för att plötsligt återfinna sig när man väl är igång. Men jag brukar känna på mig när det handlar om den typen av ”motstånd”.

För mig stundar snart en flytt till huvudstaden. Jag är inne i en mycket intensiv (och spännande!) period på jobbet och dessutom reser jag mycket just nu. Det finns helt enkelt inte särskilt mycket energi över till att tänka på att ladda inför lopp och då måste man vara sjyst mot sig själv och erkänna det. Har man bara väl fattat beslutet brukar det kännas mycket bättre efteråt. Så var det för mig i alla fall.

Men sluta tävla tänker jag absolut inte göra. Jag är hur sugen som helst på framtida utmaningar – men just nu när allt annat runtomkring snurrar så snabbt är det desto smartare att sänka ambitionsnivåerna på träningen. Då mår jag som bäst.