Maratonbloggen
Petra Månström
Petra Månström
Ett gäng sköna bloggjoggare – från vänster Ingmar, jag, Charlotte och Jonas. Foto: Privat.
Tänk dig att någon bytt ut dina pigga, glada ben och satt dit cementklumpar. Tänk dig att din hjärna säger ”spring!” medan dina ben blåvägrar. Tänk dig att minsta lilla motlut känns som Abborrbacken x 1000000. Då har du känslan i min kropp under dagens långpass, som sprangs i ett tempo strax över 7 min/km. Snabbare än så klarade inte mina stackars ben av att springa. Men det blev ett kanonbra pass ändå tack vare mina tålmodiga löparkompisar Ingmar, Charlotte och Jonas som snällt fann sig i att springa i mitt tempo för dagen.
Träningsvärken från gårdagens cirkelträning – och då särskilt ”rysshoppen” (spänsthopp där man landar i telemarksposition) – var inte nådig i morse. Men jag tänkte att ett litet lugnt långpass kanske råder bot på eländet. Jag trodde fel, det blev inte värre – men inte heller bättre. Ingmar upplyste mig om att jag antagligen kommer få ”tredagarsträningsvärk” och det kändes ju skönt att få veta… :-) Medan Ingmar och resten körde lite fartökningar här och där tuffade jag på i mitt tempo och längtade tills passet var över. Aj aj aj. Men solen sken och mina medlöpare var roliga och trevliga, som sagt. Att de stod ut med min klagosång och mitt ojande över träningsvärken är en gåta. Fina människor!
Karta över dagens pass samt fart kilometer för kilometer. Skärmdump från Garmin Connect.
Dagens långpass i siffror:
Distans: 15,66 km
Tid: 1:51:09
Snittfart: 7:05 min/km
Snittpuls: 136 (72 % av max)
Maxpuls: 152 (81 % av max)
Fler som kört långpass idag? Och kanske också sprungit med stumma ben?
