Maratonbloggen

Petra Månström

Petra Månström

Idag kom så det första syn- och kännbara resultatet av endast en veckas träning. Började så smått att träna förra tisdagen. Efter att den senaste veckan ha avverkat fyra pass av varierande karaktär, så var det dags för samma runda som jag körde förra tisdagen – resultaten och känslan kommer lite längre ner i texten. Först några rader om de fyra passen första veckan:

Incheckad vikt – vecka 1: 91 kg

Pass 1: 4,1 km asfaltslöpning med ett ryck i slutet för att läsa av maxpuls. Kändes ganska tungt i början (finns några kilon att släpa på – 91 st), men flöt på ganska bra, noterade dock att pulsen rusade iväg ganska mycket, vilket gjorde att jag dristade mig till att göra ett ovetenskapligt maxpulstest precis innan hemkomst – 192 slag blev det.  Kändes som en seger och riktigt skönt att ha sprungit hela sträckan utan att få håll, trots att pulsen drog iväg… Mersmak!

Sträcka 4,1 km
Snittfart: 6,4 km/min
Snittpuls 162 slag/min med max på 192

Pass 2: Detta blev en 30 minuters powerwalk efter att ha lämnat ungarna på morgonen – snittpuls på 112 slag/min. Inget konstigt med detta pass mer än att jag ”tvingar” mig till att ta tillfällena i akt till motion – något jag inte gjort förut.

Pass 3: 5,9 km löpning i  luuuugnt tempo – 7,41 min/km – för idag kändes det tungt! Snittpuls på 152 slag/min, var ganska fokuserad på pulsklockan i början eftersom jag gick över mina inprogrammerade gränser hela tiden, vilket kändes frustrerande. När jag släppte kontrollen på klockan kändes det bättre och jag hittade en rytm som passade för dagen. Skönt men lite slitsamt pass i slutändan.

Pass 4: 8,5 km rask gång med inslag av låååångsam jogging. Anledningen till tempot var dels att jag inte ville få upp pulsen för mycket samt att det var isigt på marken. Hade bestämt mig för att vara ute i 75 minuter idag och att inte pulsen skulle rusa iväg för mycket, och så blev det – fast jag måste erkänna att det var frustrerande att gå, när jag egentligen ville springa – men ser det som karaktärsdanande att låta viljan styra lite över känslan ibland. Snittfart på 8,5 km/min, snittpuls på 136 slag/min

Dessa pass utgjorde första veckan och blev totalt: 21,7 km fördelat på 2 timmar och 57 minuter.

Vecka 2:

Incheckad vikt: 89,5kg

Idag började jag då andra veckans vedermödor efter att ha vilat i 2 dagar. Igår kväll började kroppen att signalera: UT OCH SPRING med dig!! Ganska skönt att känna suget efter löpning och inte efter sötsaker! Mitt pass idag var samma som jag körde för exakt 1 vecka sedan, kom på först efter halva sträckan att jag faktiskt kan använda det här passet som referenspass ett tag framöver.. Det var när det kändes hyfsat lätt och pulsen inte rusade över gränsen på 150-170 slag/min som jag satt upp som tanken på att jämföra dök upp. Måste dock varit något undermedvetet som gjorde att jag sprang samma sträcka, eller var det för att jag ville få in träning idag som jag tog delar av lunchen till förfogande, och denna runda var lagom kort?!

Passet idag blev:
Sträcka 4,1 km
Snittfart: 6.11 km/min
Snittpuls på  159 slag/min med max på 175 (kunde inte hålla mig från att öka på slutet… dock inte lika mycket som förra veckan)
Tiden idag blev 25 min att jämföra med 27 minuter för en vecka sedan!

Idag kändes det lättare att springa, trots att jag kände mig tung i benen på förmiddagen – en endorfinkick fick jag av att vara 2 min snabbare med jämnare och lägre puls än för en vecka sedan!! Det är skönt att få ett positivt resultat så tidigt, både löpmässigt och viktmässigt!!

Snart ska jag ta ut mig fullständigt i mitt första kombinationstest av laktatmätning och maximal syreupptagning – mer om det nästa gång!

Mot Göteborgsvarvet!

Lyssna på min podcast!


Hör Lisa Nordén berätta om ”optional runs”, Jonas Colting om sin kärlek till prinsesstårta och Markus Torgeby om varför han klev av elitsatsningen. Allt i min podcast Maratonpodden. Mycket nöje!

MARATONBLOGGEN


Om Petra: Petra är tjejen som löpvägrade fram tills hon fyllde 33 då hon av en slump blev utsedd att blogga om sin träning inför Stockholm Marathon 2010 på en av landets största dagstidningssajter. Med svenska folket som publik genomförde Petra sin första mara och klarade dessutom målet att komma in under fyra timmar.

Sedan dess har Petra fortsatt med löpning och på senare tid fått upp ögonen för ultralöpning. Den 26/7 2014 genomförde hon det 78 km långa bergsultramaratonet Swissalpine Marathonoch den 23/8 deltog hon i urpremiären av UltraVasan 90.

Hon är frilansjournalist med uppdragsgivare som Stadium Magazine, Vagabond och Amelia. 2011-2012 ledde hon tillsammans med maratonexperten Anders Szalkai webbtv-programmet Spring.

I mars 2014 bokdebuterade Petra med Det är bara att springa (Karavan förlag). Hon är också programledare för Maratonpodden, en podcast om uthållighetssporter.

Bonusfakta om Petra: Drömmer om att designa leopardmönstrade träningskläder, älskar lakrits och säger inte nej till en välgjord kaffe latte.

Kontakta Petra Månström här


Foto: Micke Sjöblom/Zebrabild

Arkiv

Fler bloggar