Veckans bloggläsare: Putchi Lindberg

Putchi Lindberg på skridskotur på Norrviken i fjol. Foto: Privat.

1. Berätta lite kort om din bakgrund som löpare. Hur länge har du löptränat?

– Min löparkariär började i celebert sällskap på 60-talet. Familjen brukade åka till Kananbadet i Råcksta (nordvästra Stockholm) på söndagarna för att springa och bada bastu. En annan flitig besökare i bastun var Arne Andersson, ni vet han som slog världsrekord på löpande band tillsammans med Gunder Hägg på 40-talet. Nu har jag väl inte gått i riktigt samma fotspår som Arne Andersson, men till och från har jag löptränat sen dess. Tills för en 7-8 år sen har det skett utan direkta mål men då anmälde jag mig till Lidingöloppet som jag har varit trogen sedan dess, jag har kommit upp i 6 stycken hittills. Brukar också roa mig med Göteborgsvarvet och Stockholm halvmarathon. Resultatmässigt brukar jag hamna på drygt dubbla segrartiden, eftersom att jag bara springer för att det är roligt vill jag inte att det ska ta slut allt för fort ;)

– 2010 har varit ganska likt föregående år, Göteborgsvarvet, Stockholm halvmarathon och Lidingöloppet har stått på programmet. Jag har inte kunnat springa så mycket som jag ville pga spökande vader. I år berodde det helt enkelt på att jag trampat ut mina fotbäddar (iläggssulor) så mycket att dom behövde bytas ut, men det tog mig nästan hela sommaren att inse det. Fjällvandrade för första gången på många år, vilket nog var väldigt bra styrketräning för benen. Mitt mål som överskuggar allt annat är att det ska vara roligt att springa och cykla. Det gör att min träning sällan blir så strukturerad som den borde bli för att komma ner på bra tider. Men jag springer hellre långsamt och har kul än tvärtom. Börjar snegla på att springa
längre distanser och det kan tänkas att jag anmäler mig till Lidingö Ultra, men det beror på hur träningen i vinter går. Annars är det tänkt att jag ska springa jubileumsmaran med min dotter 2012.

– Jag hade tänkt cykelpendla idag, men med minus 13 på termometern så bangade jag, får bli en löprunda ikväll istället. Normalt så är det ingen större skillnad mot sommaren, det är väldigt sällan jag låter vädret styra träningen förutom idag då. Men det blir lite mindre cykling på vintern räknat i km, men eftersom att det tar klart längre tid att ta sig till jobbet i snömodden så är det nog lika många timmar i sadeln. Löprundorna blir med automatik långsammare med kallluften på vintern och så tillkommer ju skridsko åkningen. Känner att jag borde nog lägga till någon form av styrkejympa, men har lite svårt att träna inomhus. Så tips på bra löpstyrkepass tas emot med tacksamhet.

– Jag springer bara för att det är roligt och för att jag blir lycklig, mer motivation än så behövs inte. Visst brukar kroppen streta emot ibland när det är ”hund-väder”. Det märks framför allt på att det tar mycket längre tid att komma iväg och att det ofta ploppar upp ett stort behov att göra något annat. Men jag har en väl förankrad bild i huvudet av löpning när den är som bäst och det är den jag plockar fram, inte att det är ganska kallt och ruggigt de där första minuterna. När man väl kommit igång spelar vädret ingen roll, njuter faktiskt ofta av det är lite busväder. Kommer väl från alla de fjällturer som jag gjort på vintern, när vi alltid lyckades pricka in dåligt väder och var överlyckliga för en dags finväder.

– Förutom löpning så är cykel min stora passion, kan aldrig bestämma mig för vad som är roligast. Är ganska mycket allätare vad gäller cykel, så det blir både landsväg och stigar. De flesta milen blir dock i form av pendling till jobbet, ca 2 mil enkel väg 2-3 dagar i veckan året om. På vintern tillkommer även långfärdsskridsko, av praktiska skäl blir det mest på Norrvikens plogade bana som finns på gångavstånd, men snart blir det nog längre turer igen. Förra vintern tog jag upp en gammal kärlek i form av klättring vilket gav lite välbehövlig styrketräning även åt överkroppen.

– Endorfinkicken och att vara utomhus! Endorfin effekten är förvisso mer påtaglig vid cykling, är ofta larvigt lycklig när jag cyklat hem från jobbet och benen varit pigga. Löpningen ger sällan samma påtagliga effekt, men glad blir man. Det blir också mer direktkontakt med naturen när man springer. Mina löprundor går oftast på Järvafältet i skog och mellan hagar med kossor och hästar.