Lycka!

Äntligen! Första löppasset på nästan två veckor är avklarat. Underbart! Skidglasögon var ett måste i snöyran. Foto: Privat.

Så där! Äntligen har jag fått rasta mina spattiga ben på första löprundan på nästan två veckor och första träningspasset på fem dagar. Underlaget var snömodd och det blåste och snöade horisontellt – men det var ändå helt fantastiskt. Dessutom mötte jag en hel hoper löpare trots grisigt väder, det säger väl något om hur vi som pysslar med den här sporten är funtade? Inget stoppar oss helt enkelt. Det är vi mot elementen liksom, precis som det ska vara.

Det gick inte särskilt fort i modden, men det gör absolut ingenting. Jag sprang ändå med ett stort leende på läpparna. Tack, kroppen, för att du tillfrisknat så pass fort!

Förkylningen känns i stort sett bra nu, bara lite halvsnorigt men rösten är tillbaka gudskelov. Det är förfärligt att tappa den när man jobbar som journalist, det märker jag nu när jag låtit som en hes Bonnie Tyler i några dagar nu och varit tvungen att inleda alla telefonsamtal med ”Som du hör är jag väldigt förkyld just nu…”

Min standardrunda 1 A (som snart byts ut mot Kungsholmen runt eftersom jag byter stad!). Skärmdump från Garmin Connect.

Dagens pass i siffror:

Tid: 1:07:10
Distans: 10,32 km
Höjdstigning: 43 m
Medeltempo: 6:30 min/km
Medelpuls: 146 slag/min
Maxpuls: 156 slag/min