Här är vår nya gästbloggare!

Linda Werngren (till vänster) med väninna strax före start i Tjejmilen 2010. Foto: Privat.

Linda Werngren från Bromma är ny gästbloggare här på Maratonbloggen. Hon är en 28-årig tjej som löptränat lite men nu växlar upp och satsar på Stockholm Marathon 2011. Här är hennes premiärinlägg:

2010 var det år jag började springa. 2011 är det år jag ska bli en löpare

Löpning har i mina ögon alltid varit den ultimata träningsformen – man kan träna var som helst, hur som helst (nja i princip alltså, själv är jag lite kinkig med kläderna) och framförallt så utövas löpning bäst utomhus! Men löpning har aldrig varit något för mig. Jag sprang inte ens till bussen! Jag har alltid sneglat lite avundsjukt på folk som är ute och kutar i alla väder – sedan har jag sjunkit ner i soffan igen med en kopp te och en chokladkaka.

Hur motiverar man sig att skaffa en ny vana? Hur behåller man goda vanor? Hur bli man en löpare när man nästan kräks efter en kilometer? Och när man inte gillar att vare sig bli svettig eller bli andfådd…. Hur ska man hinna när man även utan träning stressar mellan universitet, dagis, extrajobb, har en sambo som jobbar kväll, ett hus att hålla reda på  och allmänt ganska dålig karaktär? Ja, det finns ju andra som kan och därför så måste det ju gå även för mig. Svårare än så kan det inte vara.

Jag vet själv att jag fungerar bäst under press (läs hot alternativt förnedring). Så förra året anmälde jag mig helt sonika  till ett lopp tillsammans med mina kollegor på jobbet. Att sedan inte genomföra loppet eller att behöva promenera runt hade varit så förnedrande så det var i mina ögon omöjligt.  Då hade jag fortfarande inte sprungit en meter, 3 månader senare  och med ett par vidriga löpbandspass i ryggen joggade jag på nämnda lopp 6 km runt Stockholm på den inte så imponerande tiden 39 minuter. I slutet av augusti fick jag huxflux en startplats i Tjejmilen och sprang min första mil. Någonstans här började jag tycka att det kanske var lite kul och kunde vara något för mig.

Men som rubriken antyder, nu är det dags att växla upp både en och två växlar. Årets utmaning är Stockholm Marathon. Har jag pannben nog? Har jag viljan tålamodet och styrkan? Jag springer i stora bloggares fotspår och det är stora skor att fylla.