Maratonbloggen
Petra Månström
Petra Månström
Jag efter ett kylslaget löppass i december – trött men lycklig. Foto: Privat.
Åh, vad det rycker i benen på mig… Att vara förkyld och inte kunna träna är verkligen en humörsänkare. Jag saknar endorfinerna, svetten och glädjen, tillfredsställelsen efter ett riktigt bra pass. På väg hem från skidlägret i Orsa frågade coach Ingmar mig hur ofta jag ”bara ligger på soffan och lyssnar på ett stycke klassisk musik eller läser en god bok”. Svaret är tyvärr att det inte sker särskilt ofta, helt enkelt för att jag är alldeles för rastlös för att kunna sitta still så länge. Det är naturligtvis inte så bra och nu när jag har varit sjuk i ett par dagar har jag fått en hel del ”sofftid”. Jag tänker och fungerar bäst när jag får vara i rörelse, så är det helt enkelt. Så kan inte den här eländiga förkylningen ge med sig någon gång?
