Veckans bloggläsare: Nils Löfgren

Nils Löfgren siktar på Stockholm Marathon 2011. Foto: Privat.

1. Berätta lite kort om din bakgrund som löpare.
– Jag växte upp i Uppsala där jag provade på lite av varje, bland annat hockey och fotboll. 1987 så flyttade jag upp till Sundsvall för att arbeta som processoperatör. När jag sedan hade gjort lumpen 1990 så upptäckte jag att löpningen var en oerhört lättillgänglig motionsform i samband med skiftgången. I början av 90-talet så sprang jag Stockholm Marathon (92 och 93) och sedan blev det ett rejält uppehåll fram till 2003 pga. ständiga förkyldningar under småbarnsåren. Jag brukar träna själv men tillhör arbetets motionsklubb (Ortvikens MK). Jag har dock upptäckt att man aldrig är ensam när man är en löpare. Jag känner ett flertal personer som jag bara träffar i samband med tex. Stockholm Marathon.

2. Berätta om ditt löparår 2010! Och vilka är dina mål för 2011?
– Mitt löparår 2010 är mitt absolut bästa någonsin! Jag satte personligt rekord på Stockholm Marathon vid 41 års ålder (3:31:12) efter en mycket jobbig axelskada på vårvintern och en inställd mara året före pga. ryggproblem. Mina mål inför 2011 är att få springa min 10:e mara i Stockholm och förhoppningsvis kan det kanske gå lite snabbare än i fjol.

3. Hur tränar du så här under vintern?
– Jag tränar jag på som vanligt om det inte är allt för kallt. När det går ner mot -15 så brukar jag köra på löpband alternativt träningscykel istället.

4. Hur motiverar du dig att löpträna utomhus i kyla och mörker (om du nu gör det)?
– Det bästa sättet som jag har för att motivera mig när det är mörkt och kallt är att ha Stockholm Marathon som mål. Då vet man att man måste träna (när man sedan väl kommer ut så går det av sig själv) och för varje träningspass som går så kommer man ett steg närmare varmare väder.

5. Tränar du någon alternativ träningsform och i så fall vilken?
– Allt efter att kroppen blir äldre så kör jag numera lite gymträning, framförallt bål och ryggträning. Dock fortfarande alldeles för lite!

6. Till sist: Varför tycker du om löpning?
– Jag brukar ställa samma fråga varje gång jag står på Lidingövägen men jag kommer snart på varför: allsidigt, lättillgängligt, avkopplande, man träffar trevliga människor och man mår helt enkelt bra både mentalt och fysiskt.