Mitt 2010 – när jympatjejen blev maratonlöpare

Första löppasset efter Stockholm Marathon 2010. Foto: Petra Månström.

Så har strax före årsskiftet summeras det gångna året både här och där – så även i bloggvärlden. Härliga MarathonMia sammanfattar på sin blogg sitt 2010, månad för månad. Jag tänkte härma henne och göra detsamma. 2010 känns definitivt som en milstolpe i mitt liv, på flera sätt. Träningsmässigt flyttade jag upp min ribba en bra bit, från ett antal jympapass i veckan till löpning på uppåt 90 kilometer i veckan. Det stora målet för året var Stockholm Marathon och fokus nummer två var Lidingöloppet, till min stora glädje grejade jag båda tävlingarna och på för mig bra tider. Det är stort. Jympatjejen blev maratonlöpare, en omvälvande men fantastisk förvandling!

Härlig utmaning att inleda sin första maratonsatsning i vargavinter utan sällan skådat slag. Foto: Privat.

Januari

Har nu sprungit regelbundet i lite över en månad och blir fortfarande helt utslagen efter ett långpass. Kan inte planera in något alls efter en tvåmilare eftersom jag inte vet om jag kommer att sova resten av dagen (av utmattning) eller orka hasa iväg någonstans. Ett ganska besvärligt i-landsproblem. Eftersom coach Ingmar ännu spelar en perifer roll i mitt träningsliv har jag inte någon större struktur på min träning, utan blandar och ger och hoppas på det bästa. River av en rad roliga bloggjoggar i Stockholm och skriver djuplodande reportage om företeelsen i Svenska Dagbladet.

Februari

Känner att kroppen börjar bli svag efter intensiv löpträning och i det närmaste obefintlig styrketräning. Råder bot på problemet genom att lägga till lite jympapass och vila lite mer. Gör maxpulstest hos Magnus Hagström, laktattest hos Christer Skog och springer intervaller med Malin Ewerlöf Krepp, river av Slottsrundor i snöstorm, kör ännu några fler bloggjoggar och testar sprintträning på Bosön. Efter det sistnämnda har jag en helvetisk träningsvärk i magen i över två veckor.

Jag gör maxpulstest på Balance Training under överinseende av Magnus Hagström. Foto: Ingvar Karmhed.

Mars

Gör som ”riktiga” löpare och åker på träningsvecka till Portugal tillsammans med ett gäng andra bloggare. Träffar ultrakungen Rune Larsson och springer mitt livs första femmil – givetvis med fikapaus efter varje avklarad mil. I slutet av månaden är det dags för min allra första löpartävling, Prags halvmara. Har sällskap av fina Milla, Lisa samt mina föräldrar som är världens bästa hejaklack. Före loppet är jag så nervös så jag mår illa och på startlinjen har jag inte en susning om hur jag ska lägga upp det hela. Går ut för hårt och kroknar efter 10 kilometer, kommer i mål på 1.53 – lycklig över att ha grejat mitt premiärlopp.

April

Vädjar till coach Ingmar om hjälp med att styra upp träningen. Han påstår att jag trots allt kan ha en chans att ta mig in under fyra timmar på maran om jag ”polariserar” min träning bättre. Det betyder att jag ska köra de hårda passen hårt och de lugna passen l-u-g-n-t. På så sätt undviker jag att hamna i det fruktade ”löparens svarta hål”. Tillsammans med bloggkollegan Kenth medverkar jag i tv-programmet Sverige Springer och kör blodsmakande 3-kilometersintervaller i Stadsskogens obanade ”hästspår”.

Jag och min eminenta hare Johan strax efter att starten har gått i Kungsholmen Runt. Foto: Jens Eklundh.

Maj

Maran närmar sig och jag springer mitt livs första millopp – Kungsholmen Runt. Diverse olyckliga omständigheter gör att jag missar 50-minutersgränsen och kommer in på 50:03, men hade desto roligare under själva loppet tack vare min eminenta hare Johan. Senare samma månad springer jag Milspåret med TVÅ harar – Ingmar och Frida. Inte heller då lyckas jag gå under 50 minuter, det blir 50:33 och en viss besvikelse.

Juni

5 dagar in på månaden är det dags för årets eldprov och natten före kan jag knappt sova av oro.  Har i ett ögonblick av tillfällig hybris utmanat DN:s maratonbloggare Jonas Leijonhufvud och nu börjar jag tvivla på att jag kommer avgå med segern. Men ödet ville annat och jag sprang i mål på 3.57 – under fyra timmar och dessutom två minuter snabbare än nämnda Jonas (som dock gjorde en kanonprestation, inte minst med tanke på att han bara hade 50 dagars förberedelser bakom sig). Vilar helt i nästan två veckor och smygstartar sedan med några lugna pass innan den snabbare träningen tar vid. Nu är det fokus på en snabbare mil!

Äntligen! Efter sex månaders förberedelser – jag klarade maran under fyra timmar! Foto: Tomas Oneborg.

Juli

Får ett ryck och hänger med ett gäng ultralöpare som ska springa från Uppsala till Stockholm. Det är 33 grader i skuggan på morgonen och jag kroknar i höjd med Märsta, efter drygt 40 kilometer. Grymt nöjd ändå och tightsbrännan syns fortfarande tydligt på mina lår – sex månader senare. Kör vidare med fartträningen och får stifta bekantskap med ”coach Ingmars spyintervaller”.

Augusti

Äntligen upp till bevis på milen efter två månaders fartträning. Grejar I Form-loppet på 47:49 och är glad som en lärka. Milperset krossat med över två minuter! Drar sedan till Halmstad för att hälsa på bloggvännerna Träningsglädje-Sara och Snabba Fötter-Kenth. Lite träning hinner vi också med, bland annat ett skönt långpass längs Kattegattkusten på Prins Bertils stig. Åker på träningsläger till Ramundberget och får testa fjällöpning under ledning av elitlöparen Lena Gavelin. Oerhört kul och perfekt som förberedelse inför nästa månads kraftprov – Lidingöloppet.

Ger allt på Lidingöloppets slutkläm. Kommer in på 2.43, lite sur över att ha missat silvret. But I’ll be back… Foto: Marathon-Photo.com.

September

Provspringer de sista 22 kilometrarna av Lidingöloppet med bland andra coach Ingmar i underbart höstväder och tycker att det är årets bästa pass. Nöter Slottsrundor för backträningens skull och står så äntligen på startlinjen på Lidingöloppet den 25 september. Ingmar tror att jag kan ha chans på silvret, men då får jag lägga på ett stort kol. En stukad fot och ett toabesök senare kommer jag in på 2.43 – grymt nöjd och med viss revanschlusta inför nästa år.

Oktober

Rehabiliterar min stukade fot, åker på träningsvecka till Portugal, boxas med Jörgen Kruth och slår upp stukningen. Träningen tappar lite fart och motivationen sjunker. Årets stora lopp är avklarade och nu infinner sig någon slags dvala. Springer den lokala tävlingen Granebergsvarvet 13 km på 65 minuter och får smak för det här med småtävlingar. Hinner också fylla år och kör en superrolig bloggjogg runt Kungsholmen med nya och gamla vänner.

Okej då. Martin Lidbergs biceps är LITE större än mina. Men jag överlever. Foto: Privat.

November

Slår upp stukningen en tredje gång och en stor del av månaden går i moll, åtminstone träningsmässigt. Dock lyses mörkret upp av att jag av magasinet Leva utses till en av Årets 100 inspiratörer. Sånt glädjer ett löparhjärta!

Vi som genomförde den numera även i nyhetsmagasinet Fokus omskrivna Skäggkuppen i Bore Cup. Foto: Lennart Venemalm.

December

Inleder med den omtalade ”skäggkuppen” under första deltävlingen av Bore Cup som orsakade en hel del upprörda känslor men också ett stort stöd. Fortsätter med nyfunnen motivation och kör igång med långpassen igen. Skaffar längdskidor, får för mig att jag ska åka Tjejvasan och får skidlektioner av coach Ingmar. Inleder julaftonen med en löptur (vad annars?) och bestämmer mig för att springa en miltävling på sjävaste nyårsafton. Och som inte det vore nog: runt tolvslaget kommer jag och ett gäng andra bloggjoggare springa runt stan med champagneflaskan i högsta hugg. Hänger ni med?

Gott nytt löparår 2011 önskar jag er alla! Vad är du mest nöjd med under ditt löparår 2010?