20 km snor, svett och skidglädje!

Taggad maratonbloggare vevar på uppför backen mot Hammarskog. Foto: Privat.

Tro det eller ej – men jag börjar faktiskt bli riktigt biten av längdskidåkning. Gillar att man blir så skönt trött i hela kroppen efter att man har åkt, det känns verkligen att man fått en riktig genomkörare. Var lite spattig i morse, vaknade redan vid sjutiden men väntade till ”anständiga” klockan åtta innan jag drog iväg ett sms till mina fina skidkompisar coach Ingmar och Helena. Till min stora glädje hade de tänkt åka och klockan halv tio stod jag påklädd och klar på parkeringen.

Sedan åkte vi mot Kung Björns hög där vi parkerade och satte på oss skidorna. Planen var att åka mot Hammarskog men vi hade inte bestämt om vi skulle åka ända fram. Fantastiske Ingmar hade vallat och donat med mina och Helenas skidor och vi hade därför världens bästa glid idag. Efter en chockartad start där hela kroppen satte sig på tvären hamnade jag snart i en skön lunk där jag växlade mellan stakning, diagonalåkning och stakning med frånskjut. Spåren var överlag hyfsade men inte tiptop, så det blev en del krigande. Ingmar ville också att jag skulle träna på att byta spår lite så där elegant och ”swisch-swosch” som proffsen gör. Gick så där, tyvärr. Men skam den som ger sig… Genom att byta spår ibland får man ju tillfälle att ta ett ”skating-tag” och får lite extra skjuts framåt.

Trött men glad Petra med sminket utsmetat över hela ansiktet efter avklarat långpass på skidor. Foto: Privat.

Några kilometer före Hammarskog kände vi att vi nog ändå ville åka ända fram, så vi fortsatte veva på och jag konstaterade hur lustigt det är att man ena stunden kan känna sig så trött och mjölksyrestinn att man inte orkar en bit till – för att i nästa sekund vara pigg och på g igen. Vi mötte många skidåkare längs vägen och när vi äntligen var framme vid bilen igen var jag helt utmattad och tokhungrig. Blev en sväng förbi bensinmacken där vi inhandlade pistagebullar som avnjöts med varm saft som Ingmar hade med sig. Utsökt! Kassörskan tittade storögt på mig när jag plockade ner chipspåsen, godispåsarna och kanelbullarna. Men jag kan lova att de fyllde en funktion – man blir hungrig av att åka skidor! Efter duschen blev det sedan en god, sen lunch i form av pasta med köttbullar och julmust till. Sedan däckade jag i soffan och vaknade av att ”Fångarna på fortet” började för en stund sedan. En bra dag med andra ord ;-) Tack Ingmar och Helena för en toppendag!

Dagens runda. Skärmdump från Garmin Connect.

Dagens pass i siffror:

Tid: 2:07:03
Distans: 19,31 km
Höjdstigning: 176 m
Snittfart: 6:34 min/km

(Anm: Glömde stänga av Garmin då och då, så det gick lite fortare än ovan angivet. Tog inte med pulsbandet, därav ingen pulsangivelse.)

Fick goda vitsord av Ingmar – som ska ha stor eloge för sitt engagemang och tålamod vid utlärningen – och ser faktiskt fram emot Tjejvasan. Nästa år kanske jag ger mig på ”riktiga” Vasan…den som lever får se!

Fler som åkt skidor denna underbara juldag?