Vad tycker folk om dig?

Undertecknad får sportdryck langad till sig drygt 10 kilometer in på årets Lidingöloppet. Foto: Privat.

Tidigare i år läste jag att ”jag tränar inför Stockholm Marathon” har blivit en lika viktig punkt som ett bra golfhandicap i en chefs meritbeskrivning. Långdistanslöpning har växt fram som en självklar del av karriären för många inom näringslivet. Att springa maraton tyder på vinnarskalle, tävlingsinstinkt och en förmåga att kunna prioritera – egenskaper som självklart inte bara höga chefer har nytta av.

För egen del har jag märkt många fördelar med den regelbundna långdistanslöpning jag nu har ägnat mig åt i drygt ett år. Tidigare kunde jag sitta vid datorn och stirra på skärmen utan att kunna fokusera och få ner det där som jag hade i skallen på pränt. Tankarna flög ofta iväg åt andra håll när jag höll på med saker – med följden att jag aldrig riktigt fick klart det jag företagit mig. Det här ledde förstås till frustration, både hos mig själv och människor i min närhet. Jag ville ju vara en ”doer”, den som slutförde saker och inte bara lovade runt och höll tunt.

Jag skulle kunna tillskriva min löpträning hur många personliga framgångar som helst förutom den uppenbara hälsovinsten. Under det där jobbiga intervallpasset kommer jag äntligen på hur jag ska formulera slutet på artikeln jag håller på med och mitt i långpasset kläcker jag en riktigt bra artikelidé. Och jag får nya infallsvinklar på allt möjligt när jag springer med sällskap.

Men visst möter man inte bara positiva reaktioner hos människor. Jag minns själv hur jag tänkte när en tjejkompis skulle springa Stockholm Marathon år 2000. Då höll jag själv på med gruppträning inomhus och kunde inte förstå hur någon frivilligt ville springa flera mil utomhus. Obegripligt! Och när jag hör folk förfasa sig över riskerna och tråkigheten med maratonlöpning tänker jag tillbaka på hur jag själv såg på min hårt löptränande väninna. Alltsammans handlade ju bara om okunskap. De flesta som uttalar sig negativt om maraton har aldrig själv sprungit ett.

Vilka reaktioner möts du av när du berättar att du springer maraton?