Maratonkvinnor

Grete Waitz vinner New York City Marathon 1980 på 2:25:41. Foto: Scanpix.

Plötsligt låg ett exemplar av boken ”Löpning – en världshistoria” av Thor Gotaas på mitt skrivbord här på jobbet. Jag började bläddra och hittade genast ett kapitel som fångade mitt intresse lite extra – det med namnet ”Maratonkvinnor”.

Jag läser att inom arbetarkulturen var tungt arbete varvat med många barnafödslar en del av vardagen, men inom den olympiska idrotten var det borgerskapets ideologi som gällde. Det första inofficiella rekordet för kvinnor på maratondistansen sattes av engelskan Violet Percy som 1926 sprang Polytechnic Marathon i Chiswick på 3.40.22..

Ernst van Aaken var en tidig förkämpe för kvinnlig maratonlöpning – enligt honom var kvinnor skapta för uthållighet. Medan andra hävdade att kvinnor inte var skapta för den här typen av aktiviteter menade van Aaken att kvinnor istället var mer lämpade för maratonlöpning än män. De har större andel kroppsfett som kan omvandlas till energi, mer protein och lagrar vatten annorlunda.

Jag läser om Grete Waitz från Norge som sprang sitt allra första maratonlopp i New York 1978 – trots att hon aldrig sprungit mer än 17-18 kilometer på träning, oftast 10 kilometer eller mindre. Hon vann och satte nytt världsrekord med tiden 2.32.30. Stenhårda träningspass där hon kunde stå på knä på banan mellan fartökningarna tillhörde vardagen.

Det handlar också om Ingrid Kristiansen, som åkte längdskidor på internationell nivå men runt 1980 bestämde sig för att satsa helhjärtat på löpningen. När Ingrid födde sitt första barn 1983 tyckte hennes mor att hon borde sluta springa och ta hand om sin familj – men det hade hon inga planer på. Hon letade upp platser som var lämpliga för träning, ställde ifrån sig barnvagnen och sprang fram och tillbaka, korta sträckor och i uppförsbackar.

Med hjälp av en mental tränare, Willy Railo, kunde Ingrid definiera ett ”Grete Waitz-komplex” – hon hade aldrig lyckats besegra landsmaninnan. En kort tid därefter vann hon över Waitz för första gången någonsin. 1986 satte hon världsrekord på 5 000 meter (14.37,33), 10 000 meter (30.13,74) och maraton (2.21.06) – den enda löparen i historien att inneha världsrekordet på dessa distanser samtidigt.

Ni som inte har läst boken – gör det! Att få ta del av alla dessa fakta ger ytterligare en dimension till löpträningen. Roligt också att kunna konstatera att det hänt en del inom kvinnlig maratonlöpning sedan seklets början!