Vi träningsbloggare har ett ansvar

Sara skrev nyligen ett mycket läsvärt inlägg på sin blogg som jag gärna vill spinna vidare lite på. Det handlade om hur träningsbranschen egentligen mår och hon berör bland annat ämnet ätstörningar hos instruktörer och de vassa armbågarna som krävs för att göra karriär som instruktör.

Vi träningsbloggare har precis som instruktörerna ett ansvar. Det blir fel om man låter påskina att man äter och tränar sunt men sedan inte lever som man lär – det har jag tyvärr sett en hel del trista exempel på. Talar jag om mig själv så känner jag mig verkligen inte som någon förebild när det gäller kosten. Jag är plågsamt medveten om att det blir lite för många middagar bestående av fil och mackor för att det ska vara riktigt bra och även om viljan att äta bättre finns så orkar jag inte ta tag i det just nu.

Jag kan också känna igen mig i problematiken med att få dåligt samvete när jag missar ett pass. Det är så lätt att stirra sig blind på kilometerantalet när man löptränar och byter man ut ett eller flera pass i veckan mot annan träning så har man plötsligt ”tappat” lite i sin löpmängd. Det borde absolut inte spela någon roll, men det kan jag erkänna att det ändå gör.

Så – mitt nyårslöfte inför 2011 blir helt enkelt att leva lite mer som jag lär. Eller snarare: Försöka leva på ett sätt som jag trivs med och vill låta mina läsare inspireras av. Hoppas att det finns fler träningsbloggare som känner sig träffade och hakar på!