Mycket i skallen…

Underbara MarathonMia är en fin löparkompis som bor i Stockholm. Foto: Privat.

Just nu är det mycket som händer i mitt liv, mycket som inte har med träning att göra. Därför upplever jag ju en träningsmotivationsdipp av sällan skådat slag. I fjol, när jag var nykläckt löpare, kunde jag utan att blinka köra intervaller ute i mörkret. Nu tar det emot och jag överväger kraftigt att krypa inomhus och upp på löpbandet om det fortsätter att kännas så här. Ledsen om jag låter gnällig, men jag kommer inte på något bättre forum för min klagosång än på min egen blogg.

Snart flyttar jag till Stockholm och även om det känns jättekul så funderar jag mycket på hur det ska bli. Det skulle vara kul att köra en del pass i veckan med till exempel Running Sweden eller IF Linnéa. Sedan vill jag förstås klämma in minst ett Uppsalabesök i veckan – Slottsrundan överger man ju inte i första taget. Och flera riktigt fina löparvänner bor ju där också – människor som jag kommit att bli god vän med även utanför träningen. Jag tänker att kunde jag ta mig till Stockholm i ottan för att köra bloggjoggar förra vintern så borde jag väl kunna åka till Uppsala för att skubba Slottsrundan med mera någon gång i veckan?

Ja, det där är mycket sådant jag funderar på i träningsväg. Sedan har jag förstås andra, mer privata, funderingar som snurrar runt i huvudet. Visst kan man kalla det i-landsproblem, men det är ändå många bitar som ska falla på plats. Sedan vore det förstås kul om det fanns löparsuget folk på Kungsholmen med omnejd som har lust att då och då bloggjogga med mig? Jag känner ju redan ett gäng sköna löparmänniskor i Stockholm – men det är aldrig fel att lära känna fler!