En smäll för mycket…

Känner mig lite så här just nu. Läge att gå i vinteride och ta nya friska tag i vår, tror jag bestämt. Foto: Colourbox.

Åh nej! Inte en gång till. Några minuter in på Slottsrundan tidigare idag ligger jag plötsligt i en lövhög vid sidan om vägen och det gör helvetiskt ont i foten. Ja, det är vänsterfoten igen – den jag redan stukat två gånger. Jag gråter av smärta och chock, det gör mycket ondare än de tidigare gångerna jag stukade den och nu känns det som att det är riktigt illa. Är den bruten?

En av tjejerna i gruppen från löparklubben undrar om allt är OK och jag nickar, är alldeles för chockad för att riktigt fatta vad som har hänt. Jag är arg på mig själv och försöker fatta hur det här gick till. Jag måste ha halkat på isfläckarna och de blöta löven i nedförsbacken. Det känns vemodigt att se gänget med Ingmar och Miles i spetsen springa vidare – varför, varför skulle det här hända EN GÅNG TILL?

Efter några minuter lyckas jag samla mig så pass att jag kan ringa pappa på mobilen, han kommer med bilen en stund senare och under tiden lägger jag upp den onda foten i högläge på en parkbänk och försöker klämma åt runt vristen med händerna för att minimera svullnaden som börjar komma. Pappa har med sig en elastisk linda som jag lindar runt foten, så hårt jag törs – som jag minns att idrottsläkaren sagt att man skulle göra. Vilken tur att pappa var hemma! För ibland känner man sig bara ensammast och ynkligast i hela världen – oavsett skadans omfattning.

Mängder av tårar, god mat hos mamma och pappa, värktabletter, varmt te och chokladpraliner senare ligger jag här i soffan och konstaterar att det inte blev någon Leva-gala idag. Trist, men varken foten eller jag är på galahumör just nu. Jag har funderat på om jag borde ta en time out från löpningen, köra lite rehabträning och alternativ träning för att återfå motivationen. Det händer så mycket annat i mitt liv just nu och det här blev liksom droppen som fick bägaren att rinna över.

Det blev ett deppigt inlägg det här, ledsen för det. Förhoppningsvis blir det en bättre dag imorgon. Kram på er.