Maratonbloggen
Petra Månström
Petra Månström
Jaha, då fick man tillfälle att inviga sina terränglöpningsskor med extra grepp i sulan. De var sköna men rätt stumma – så de lämpar sig som sagt bäst på mjukare underlag (som till exempel snö). Foto: Privat.
Det svåraste med löpning i grisigt väder är att resa sig ur soffan. Ja, faktiskt. För när man väl står där i snöyran med laddad Garmin, mängder av kläder och en självlysande reflexväst finns det egentligen inte mycket att välja på än att springa.
Idag hade jag tänkt förekomma det utlovade snöovädret genom att morgonlöpa före frukost. Nu blev det ändrade planer på grund av gårdagskvällen som innehöll champagne och jordgubbar. Så istället kopplade jag på pannbenet senare på eftermiddagen, när snötäcket hade hunnit bli decimetertjockt och plogbilarna ännu inte hade fått undan allt. Så det blev alltså en ganska lugn jogg, man skulle hellre kunna kalla den lufs. Snittfarten var 6:38 min/km men pulsen ändå i snitt 148 (78 % av max) beroende på att benen fick jobba ordentligt i snön.
Dagens andra goda nyhet – förutom den att jag lyckades resa mig ur soffan – var att jag mötte mängder av joggare i snöstormen. Mängder av respekt till alla er som trotsade det bistra vädret och gav er ut idag – pannbensbyggande på högsta nivå!
