Backintervaller i mörkret

Nöjd maratonbloggare efter att ha kopplat på pannbenet och kört korta backintervaller i mörkret. Foto: Privat.

Min träning just nu består ju som bekant av längre, lugnare pass. Men mina ben ville ha lite mer fart, kände jag i morse, så jag drog iväg ett mejl till coach Ingmar och hörde vad han tyckte att jag borde köra. Han föreslog ett pass bestående av 10-15 minuters uppjogg, 30 minuter fartlek av något slag, samt 10-15 minuters nerjogg. Totalt skulle det bli en dryg timmes löpning.

Ska villigt erkänna att jag inte alls kände mig sugen på löpning när jag kom hem från jobbet. Helst hade jag stannat i soffan, men jag visste att bara jag klädde på mig och lade ut Garmin på balkongen så att den kunde hitta satelliterna skulle jag komma iväg. Och så fick det bli.

Dagens pass var 1:04:52 långt, med snittfarten 6:02 min/km, snittpuls 150 (80 % av max) och maxpuls 172 (91 % av max). Höjdstigning 157 m. Skärmdump från Garmin Connect.

Jag bestämde mig för att jogga bort till Stigbergsvägen och köra korta ruscher uppför backen, med start på Eriksbergsvägen. Backen tog ungefär en minut att avverka och det blev tolv sådana vändor till slut. Lugnare jogg nedför och järnet uppför. Jobbigt, jobbigt och benen som de senaste dagarna fått smaka på alternativ träning i form av jympa och annat smått och gott var inte alls med på noterna i början. Herrejisses, så segt det var!

Men som tur är så lossnade det efter några intervaller och jag kom in i någon slags andra andning. Gick inte på max utan sparade lite på krutet inför morgondagen då det står annat skoj på schemat… Så här efteråt är jag som alltid nöjd med mig själv och glad över att jag tog mig ut, trots allt. Att köra kvalitet i mörker och kyla är inget jag är särskilt van vid eller bra på, men jag lär mig. Imorgon ska det dock bli kul att springa med sällskap.

Tack, Ingmar, för bra förslag på pass! Fler som sprungit i backar idag? Eller gjort något annat kul i löpväg?