Maratonbloggen
Petra Månström
Petra Månström
Det som från början skulle ha blivit en kort runda blev till slut 14,5 km i skönt regnmättad luft. Foto: Privat.
I morse kände jag mig seg och tung i kroppen och motivationen att ge sig ut och springa var inte särskilt hög. Och jag vet av erfarenhet att det är just när man känner så som man ska sluta tänka och bara snöra på sig skorna. Tanken från början var att jag skulle klämma en 7-8 kilometer men tydligen hade jag alldeles för mycket saker i skallen som behövde bearbetas för plötsligt hade jag avverkat 14,5 kilometer i sexminutersfart.
Dagens pass i siffror:
Sträcka: 14,49 km
Tid: 1:25:26
Snittfart: 5:53 min/km
Snittpuls: 148 (78 % av max)
Maxpuls: 166 (87 % av max)
Höjdstigning: 106 m
Kcal: 1 056
Bland annat tänkte jag mycket på hur lätt det är att hamna i ett läge där man jämför sig med andra – trots att man vet att det inte funkar. Jag kan till exempel villigt erkänna att fast jag gläds åt mina löparkompisars framgångar kan jag inte låta bli att i smyg irriteras lite över att inte jag också lyckats springa milen under 45 minuter – redan i år. Så himla onödigt att slösa energi på sådant ju. Jag menar – 47 minuter, 40 minuter, 70 minuter, vad spelar det egentligen för roll? Huvudsaken är ju ATT man faktiskt springer och att man KAN göra det. Visst vill man ju utvecklas som löpare, bli snabbare och lära sig springa mer ekonomiskt, men det måste inte ske till vilket pris som helst.
Visst blir jag glad om jag kan kapa min miltid nästa år, om jag kanske lyckas ta mig i mål under 3.45 på maran eller kniper den där silverpengen på Lidingöloppet. Men det viktigaste för mig är ändå att må bra, att känna mig hel – såväl inuti som utanpå – och vara med människor jag tycker om och älskar. Löpningen är liksom grädden på moset, men samvaron med andra är ändå det viktigaste som finns.
Sedan tänkte jag på hur stolt jag är över att jag under 2010 infriat ett nyårslöfte – nämligen att satsa på min personliga utveckling. Jag är så glad över att jag äntligen fick tummen ur och tog tag i de saker som krävdes för att jag skulle må så bra som jag gör nu.
Ja, det var några av de tankar som snurrade runt i mitt huvud under dagens jogg och gjorde att jag inte landade i soffan igen förrän efter drygt en och en halv timme…
