Maratonbloggen
Petra Månström
Petra Månström
”Tömilen är ett skönt avbrott i höstmörkrets ensamma grundträning”, kan man läsa på arrangörens hemsida. Foto: FK Studenterna.
När jag började löpträna var blotta tanken på att springa en tävling hisnande. Inför min första tävling – halvmaran i Prag – var jag så nervös att jag inte kunde sova natten innan. Nu kan man väl säga att jag har fått blodad tand och har lite mer is i magen när jag står på startlinjen. Dessutom har jag kommit på det fina med att använda en tävling som snabbdistanspass – det är alltid lättare att pressa det där lilla extra med nummerlappen på.
Hade det inte varit för Granebergsvarvet hade jag med största sannolikhet inte sprungit 13 km i femminutersfart i lördags. Och även om fokus för min del ligger på lugna, uppbyggande pass skadar det ju inte att med jämna mellanrum skaka lite liv i de snabba muskelfibrerna. Därför tänkte jag delta i Tömilen: ”Lördagen den 20 november kan du välja att springa fem eller tio kilometer på en tuff och utmanande bana på Norra Djurgården i Stockholm”, står det på arrangörens hemsida. Perfekt!
Och för att hålla uppe träningsmotivationen under den bistra vintern tänkte jag delta i åtminstone någon av deltävlingarna i Bore Cup. Det är en löparserie som startade 1982 och består av fyra deltävlingar – enligt coach Ingmar är det ”bra, tuffa och fostrande tävlingar”. Hur kan man motstå något sådant?
Fler som ska springa Tömilen/Snöfemman eller Bore Cup?
