”Mascaran är ren fåfänga”

Ulrika Johansson, Rånäs 4H, på väg mot segern på distansen 8000 meter för damer vid SM i terränglöpning i Stockholm 2009. Notera hennes fina örhängen! Foto: Fredrik Sandberg/Scanpix.

Åh, så glad jag blev när jag läste Ulrika Johanssons blogginlägg från den 10 oktober, dagen då hon följde upp segern i Lidingöloppet med att vinna Hässelbyloppet. Så härligt uppfriskande med en superduktig elitlöperska som vågar outa sina ”före tävling”-ritualer på det sättet hon gör:

”Jag har vissa rutiner inför en tävling, det handlar inte om att snöra skorna på ett speciellt sätt eller att packa ned den gröna maskoten i väskan. Nä, för mig handlar det istället om att hinna med en lugn och stillsam frukost, lyssna på musik som mitt adrenalin tar skutt av, att duscha varmt och måla ögonfransarna […] Men varför egentligen duscha innan ett lopp? Du kommer ju ändå bli svettig och smutsig under loppets gång. Varför måla ögonfransarna, naglarna? Jag vet inte, men för mig har det med min självkänsla att göra […] Förmodligen skulle jag springa lika bra utan dessa fåfängligheter, men för mig själv och mitt ego, är dessa små procedurer viktiga. Att jag med omsorg valt örhängen på morgonen innan loppet är det ingen som ser, att jag noggrannt rakat benen är det heller ingen som ser, eller att jag har kört peeling på benen på morgonen. Nä, det är egentligen en total eldning för kråkorna, men det är inte för dem jag eldar. Det är ju för mig själv. Så om jag nu känner att mitt självförtroende inför ett hårt lopp höjs upp av att lyssna på Chemical Brothers högt i hörlurarna, med rakade ben, knallröda naglar, målade fransar och peelade ben… Ja, då kommer jag att fortsätta med det.”

Jag säger bara: ”Go, Ulrika!”. Vad gör det att man springer bort ögonskuggan och mascaran? Det är ju känslan under själva loppet man är ute efter, man vill känna sig stark, snygg, fräsch och full av självförtroende. Och även om jag själv harvar i motionärsdivisionen tycker jag också det är viktigt att känna sig så där oslagbar i spåret. Därför tänker jag fortsätta spackla fejset när jag tävlar, även om den omsorgsfullt lagda makeupen efter målgång fullständigt krackelerat till en sörja av sminkrester och intorkad svett.

Eller som Ulrika skriver:

”Så tänk på det, låt din egenkärlek få fullt utlopp. Loppet är inte bara 10 km asfalt.”

Word! Jag rekommenderar alla att kika in på Ulrikas blogg som är både välskriven och intressant. Och vilka är era ”före loppet”-ritualer?