”Hälften av dem som springer maran borde inte göra det”

En balansdyna är den perfekta kompisen för den som vill stärka fotlederna och förhindra stukningar – inom kort får du se mig utföra ett gäng övningar med hjälp av den här dynan. Foto: Medema.se.

Som ni ju vet stukade jag foten under Lidingöloppet och slog sedan upp skadan i Portugal nyligen. Insåg att jag har en akilleshäl – svaga vrister – och fick kontakt med naprapaten Anders Lidestam på Buddhahouse som lovade att visa mig ett gäng effektiva rehabövningar för foten.

Nu på fredag ska jag dit igen för en grundligare genomgång, men i torsdags var jag där en kortis för att Anders skulle kunna kika på foten och se vilken typ av övningar som passade mig bäst. Eftersom jag kan springa på foten utan större smärta ska jag köra rehabträningen parallellt med lugnare löpning. Kan man inte springa rekommenderar Anders konditionsträning i exempelvis roddmaskinen på gymmet eller raska promenader i uppförsbacke. Cykling och simning är också skonsam, alternativ träning som är bra för att uppehålla konditionen.

Det dummaste som finns när man som jag har stukat foten är att inte belasta den, menar Anders – ”rörlighet är liv, vila är död”. Rehabtiden beror på individen, dess träningsbakgrund och fysik samt om man har stukat foten tidigare. Men så länge ledbandet inte har gått av bör man röra på sig, som sagt. Rädslan, att inte våga belasta foten fullt ut, är ett av de största problemet under rehabfasen – så det är på den nivån jag börjar. I början bör man köra upp till tre rehabpass i veckan – tränar man i underhållande syfte räcker ett sådant pass per vecka.

Är man osäker och upplever att smärtan inte blir bättre så kan/bör man röntga foten för att utesluta frakturer och allvarligare ligamentskador. Detta är relativt ovanligt men förekommer givetvis.

Anders berättar vidare att den största gruppen löpare som kommer till honom på grund av överbelastningsskador gör maran på tider från fyra timmar och uppåt. Enligt honom har den här gruppen patienter överlag en dålig kroppsuppfattning och rörlighet samt svag coremuskulatur. Många av dem sysslar enbart med löpträning och blir därför ensidigt tränade, löpsteget är ofta inte bra och koordinationen dålig.

”Mer än hälften av dem som springer maran borde inte göra det”, menar Anders. Ganska hårda men tänkvärda ord. Men har man väl bestämt sig för att genomföra maran – glöm inte bort att också träna stabilitet, rörlighet och koordination. Då håller du längre än till nästa mara.