På jakt efter en segergest

”Sälen” är skiddrottningen Anja Pärsons karakteristiska segergest. Foto: Scanpix.

Du korsar mållinjen och konstaterar att du just har persat. Så – vad gör du? Höjer armen i en segergest? Gör high-fives med alla som står i närheten? Hoppar jämfota av glädje? Eller: jublar inombords men visar inte så mycket av det utåt?

Jag gissar att många i målfållan på I Form-loppet undrade vad jag var för en: den där kepsförsedda tjejen som spontankramade en av goodiebagutdelarna och som i glädjen över att ha persat med två och en halv minut hoppade jämfota och nästan trampade snett i gräset. Men det bjuder jag på. Det jag höll på med var nämligen att försöka skapa någon slags segergest.

Har inte riktigt kommit på hur min ultimata segergest ser ut. När man ska använda den är desto enklare att svara på: alltid! Det finns alltid något positivt med varje lopp. Kanske har man persat – men man kan också ha lyckats ta sig i mål trots dåliga odds, spurtat ifrån värsta konkurrenten eller bara haft ett roligt lopp. Allt är värt att fira!

Kanske låter det här som att jag är hög på något. Och det stämmer ganska bra – jag är fortfarande rusig av glädje- och inspirationsendorfiner efter att ha lyssnat på Olof Röhlanders föreläsning igår. Jag har lovat mig själv att aldrig sluta som gäddan i akvariet, man har bara ett liv och det gäller att ta vara på alla möjligheter som ges och se det positiva också i sina misslyckanden. Ett steg på vägen är att hitta en segergest som passar just mig.

Vilken är din segergest?