Allt är möjligt!

Jogg på stranden – något av det roligaste man kan ta sig för i träningsväg. Foto: Snabba Fötter.

Med risk för att låta nyfrälst – känslan efter en riktigt bra och inspirerande föreläsning är i det närmaste religiös. Har alldeles nyss lyssnat på före detta världsmästaren i brottning och vinnaren av Let’s dance, Martin Lidberg, som berättat om ”Vägen till framgång”. Vi fick följa med på hans resa från den 24 kilo tunge lillgrabben med överskottsenergi och världsmästardrömmar till mannen vars OS-drömmar grusats på grund av en knäskada – men som med en vilja av stål och framgångsrik mental träning lyckades träna upp sig en viktklass och knep VM-guldet i Paris 2003.

Jag gillar Martins energiska och medryckande sätt att föreläsa på – jag glömde helt bort att titta på klockan och gick från föreläsningssalen en massa insikter rikare. Bland annat måste jag bli bättre på att tänka positivt – det låter simpelt men är ack så lätt att hamna i ”tänk om jag misslyckas”-fällan. Mycket bättre är istället att tänka ”jag kan lyckas med vad som helst”.

Jag fick på pälsen av somliga i kommentarsfältet när jag råkade dra vissa paralleller mellan min egen träning under ledning av coach Ingmar och Kjell-Eriks Ståhls intervaller i barkspåret i skogen hemmavid. Men nu tänker jag faktiskt sticka ut hakan lite: jag är tamejfan riktigt jäkla bra. Med risk för att vara tjatig, men man snyter inte ett Stockholm Marathon och ett Lidingöloppet ur näsan så där hur som helst. Och särskilt inte som man knappt tagit ett löpsteg före december 2009.

Så jag vill tacka Martin Lidberg för att han i precis rätt ögonblick påminde mig om att allt är möjligt – ingenting är omöjligt. Att jag överhuvudtaget skulle ha löpning som huvudträning och genomföra en mara var helt otänkbart förra året. Då nötte jag jympagolvet dag ut och dag in och tror ni jag såg någon utveckling? Knappast. Hade jag några mål? Nej, det hade jag inte och det måste man ju inte ha, men åtminstone jag mår bättre och får mer motivation till min träning om jag har tydliga mål med den.

Så tänk på det alla ni fina bloggläsare – har ni också något ben ni skulle kunna skruva åt lite hårdare? Kanske fokusera lite mer på den mentala träningen och visualiseringen, den länk som ofta felar hos dem som inte riktigt får till det – oavsett om det gäller träning eller jobbkarriär.

Nu vet åtminstone jag vilket ben som ska skruvas åt rejält… Hur är det med er andra, fungerar den mentala träningen bra?