Petra Månström
Veckans bloggläsare, Kristina Krantz, i spåret med en väninna. Foto: Privat.
Serien ”Veckans bloggläsare” fortsätter – idag med Kristina Krantz:
1. Beskriv din träningsbakgrund lite kort. Varför började du löpträna?
– Jag har tränat regelbundet sedan jag var 14 år. Min träningskarriär började med aerobics i olika former och ett och annat löppass som utfyllnad mellan passen. I 20-års åldern blev jag instruktör, vilket jag fortfarande är och älskar. Skillnaden nu är att aerobicspassen är utbytta mot hathayoga, yinyoga och funktionella träningspass. Jag har alltid sett mig som rörlig som ett ”kylskåp” och inte som någon atletisk löpare, och med den inställningen gav jag mig ut i spåret och hittade aldrig känslan. Tills jag utmanades av en kompis för 10 år sedan att springa Göteborgsvarvet och Broloppet vid invigningen av Öresundsbron. Målet var under 2 timmar (som jag hade hört andra säga var ett vanl mål), och jag sprang Göteborgsvarvet på 1.56 och två veckor senare Broloppet på 1.58. Känslan efteråt var enorm: stolthet och lyckorus. Jag kunde, min kropp kunde! Efter det har jag hållit igång med löpningen till och från under åren, för jag kan ju faktiskt springa! För 3 år sedan minskade jag mitt instruerande och började känna efter vad jag själv ville träna och då blev plötsligt löpningen mer självklar! Utan krav har jag sedan joggat på under vår, sommar, höst. Det är ju så enkelt och lättillgängligt och passar mitt liv perfekt.
2. Vad är det roligaste med löpning?
-Den helhetskänsla det ger mig med puls, fart, förbränning, lättillgänglighet, tävlan mot sig själv och den underbara känslan efter ett avklarat pass!
3. Hur tränar du på ett ungefär?
– Jag tränar 3-4 pass i veckan under sommaren, sen blir det alternativ träning (cirka 4-5 pass) som yoga och core under resen av året.
4. Har du några förebilder inom löpning och i så fall vilka?
– Jag har inte en given förebild utan inspireras mycket av löparbloggar som till exempel Suss Kom-i-form blogg, Maratonbloggen, Moas maraton, MarathonMia, Mirandas minut men också av Rune Larsson och Runheim – grabbar med skön självdistans i Runner’s World.
5. Vilka är dina mål med löpningen?
– Att springa regelbundet året runt, med ett varierat upplägg och att springa Göteborgsvarvet 2011 på 1.55.59 ;-)
6. Ditt bästa motivationstips?
– Jag ser min träning som en daglig syssla på samma sätt som att t ex tvätta, städa, skjutsa barn till fotboll och laga mat. Jag känner mig inte ”klar” förrän träningen är avverkad. När jag vaknar påmorgonen ställer jag in mina tankar på dagens pass och låter positiva tankar bygga upp en bra känsla inför det. När det är dags för passet är jag laddad med positiv energi och vet att känslan efter är obetalbar!
7. Favoritskor?
– Just nu Saucony ProGrid Omni 8. Förut Asics Gel 11508.
Lyssnar du på musik när du tränar? Har du i så fall låttips?
– Nej, har svårt att slappna av i löpningen då – blir mer fokus på vad som finns bakom och bredvid mig. Men lyssnar gärna innan och då gäller glad popmusik för mig som till exempel Agnes, Alcazar men också U2.
9. Dina bästa råd till den som vill komma igång med löpning?
-Låt inte dina ”tankespöken” bli din sanning. ALLA kan om DE VILL! Skaffa ett par bra skor som passar dig, börja försiktigt, trappa upp långsamt och fira när den goa ”vill mer-känslan” kommer i kroppen. För det gör den om du vågar prova, igen och igen…
10. Något mer du till tillägga?
– Jag hör ofta, bland vänner och bekanta (speciellt de som inte tränar) säga att de inte har tid eller möjlighet att träna. Jag tycker det låter så konstigt och tror det handlar mer om vilja och lust än tid. Jag jobbar ofta mer än heltid, har två barn (6 och 8 år) med egna aktiviteter, en man som jobbar i Norge på veckorna och som också vill träna samt hus, bil, trädgård och vänner. Det handlar alltid om prioritering och vad man väljer att göra med sin tid! Vi har en lättskött trädgård och ett snabbstädat hus. Min man har investerat i lite hantlar och en begagnad träningsbänk. Jag har valt bort att titta regelbundet på tv, vilket lösgör massa träningstid.
– Jag möter ungdomar och barn på mina yogaklasser som också spelar exempelvis fotboll och handboll. Många av dem är redan rörelsebegränsade genom stelhet och med knäskador, då det inte läggs något fokus på rörlighet eller stretch under träningen. Små barn är ju naturligt yogiska (rörliga, smidiga) i sina rörelser, vilket vi hjälper dem att jobba bort ur kroppen med ensidig träning. Detta gäller ju också oss vuxna – vi tränar alldeles för ensidigt och får en kropp som klarar att till exempel springa en mil men som knappt kan stå med raka ben. Jag tror stenhårt på coreträning och yoga som komplement till annan träning och för möjligheterna att förbättra sina resultat.