Tidsfunderingar

Ulrika Johansson vann damklassen i årets upplaga av Lidingöloppet på tiden 2:00:40. Foto: Scanpix.

Isabellah Andersson vann årets Stockholm Marathon på tiden 2:31:35 vilket ger en snittfart på 3:36 min/km, vilket är ganska precis två minuter snabbare per kilometer än min snittfart under loppet (5:38 min/km).

I lördags vann Ulrika Johansson Lidingöloppet på 2:00:40, vilket motsvarar en snittfart på strax över 4 min/km. I samma lopp hade jag den ungefärliga snittfarten 5:27 min/km, alltså drygt en och en halv minut långsammare än segrarinnan.

På Tjejmilen i år vann Isabellah Andersson på 33:38, alltså ungefär 3:20 min/km. Den miltid jag har att jämföra med är mina 47:49 från I Form-loppet som ger en snittfart på 4:46 min/km, alltså lite mer än en och en halv minut långsammare per kilometer än Isabellah.

Min fundering är varför det skiljer ungefär lika mycket i snittfart mellan mig och damsegrarinnan på milloppet och Lidingöloppet – men hela två minuter på maran. Betyder det att maratonsegrarinnan är bättre tränad på att springa 42,195 km än vad segrarinnan på Lidingöloppet är på att springa 30 km kuperad terräng? Eller helt enkelt på att jag är sämre tränad på maratondistansen än på Lidingöloppsträckan? Antagligen.

En annan intressant fråga är hur länge Isabellah skulle orka hålla sin marafart? Mitt maratonlopp på strax under fyra timmar kan ju närmast liknas vid ett ultralopp om man ställer det bredvid Isabellahs löptid på två och en halv timme.

Jag förstår att mina funderingar kanske verkar lite luddiga – men jag är ändå nyfiken på att höra lite andra tankar kring detta ämne…