Lidingöloppet vs Stockholm Marathon II

Übertrött maratonbloggare efter 29,5 kilometer på Lidingöloppet. Tar det aldrig slut? Foto: Privat.

Så där – då har man avverkat snart tio månader som aktiv löpare och har hunnit med en halvmara, tre millopp, ett femkilometerslopp, en mara och Lidingöloppet. Men den stora frågan är förstås: vad var jobbigast, Lidingöloppet eller Stockholm Marathon?

Precis som många av er bloggläsare med tidigare erfarenhet av båda loppen måste jag först säga att det är väldigt svårt att jämföra två så pass skilda lopp. 30 kilometer kuperad terränglöpning och 42,195 kilometers löpning på slät och hyfsat flack asfalt sätter naturligtvis sina spår i kroppen, men på vitt skilda sätt.

När jag hade stått cirka fem minuter i målfållan på Stockholm Marathon stelnade benen till och var omöjliga att böja eller knappt ens gå med. Utan assistans hade jag inte lyckats ta mig till duschen på Östermalms IP och jag fick gå baklänges nedför trappan. Den värsta träningsvärken satt i hela kvällen och dagen efter, men jag kände loppet i kroppen nästan en vecka efteråt – ett resultat av nästan fyra timmars nötande på hård asfalt. Under själva loppet gjorde det mest ont i vaderna, men jag var inte alls lika flåsig som i lördags.

De första 20 kilometrarna på Lidingöloppet var lekande lättlöpta – jag kände mig stark och oövervinnerlig. Efter fotvrickningen var det dock inte lika roligt och mjölksyran rann inte längre bort lika snabbt i motluten. Flåset tilltog och de sista fem kilometrarna var förskräckligt jobbiga – en riktig Golgatavandring. Men efter fem minuter i mål kunde jag gå hyfsat ledigt och dagen efter loppet var det enda minnet av Lidingöloppet en bronsmedalj, en svullen fot och lätt förnimmelse av träningsvärk i framsida lår. Så man får väl säga att jag kom undan ganska lindrigt – Lidingöloppet känns inte alls lika mycket i kroppen efteråt men det är jäkligt jobbigt medan det pågår.

Sammanfattningsvis känns det som att försöka jämföra äpplen och päron. Men eftersom Stockholm Marathon och Lidingöloppet ju är två erkända kraftprov och folk gillar att jämföra dessa måste man ju ändå göra ett försök. I min mening är Stockholm Marathon utan tvivel jobbigast om man ser till summan av lidandet under loppet och längden på lidandet efteråt.

Vad säger ni andra som sprungit båda loppen?