Veckans bloggläsare: Annette Garcia

Annette Garcia driver bloggen Annette springer. Foto: Privat.

Nästa löpare ut i serien ”Veckans bloggläsare” är Annette Garcia.1. Beskriv din träningsbakgrund lite kort. Varför började du löpträna?

– Jag har alltid joggat lite då och då och ibland har jag tränat gympa, yoga och styrketräning. För cirka två år sedan försökte en jobbarkompis övertala mig att ställa upp i Bellmanstafetten, sedan försökte hon med Tjejmilen. Fem kilometer i ett lag där alla var duktiga eller att springa en mil fanns inte i tankarna då. Kanske om fem år? Men redan året därpå deltog jag i mitt första lopp, Parloppet, och det var så roligt att jag ville fortsätta med lite mer seriös löpträning. Men det blev inte av förrän under våren 2010 i och med förberedelserna för Run for Water (6 km hade jag ju aldrig sprungit så det krävdes lite mer). Och sedan blev det fler och fler lopp. Stämningen under ett lopp är som adrenalin för mig. Att sätta upp mål, till exempel att klara en viss distans eller en viss tid, peppar mig och gör vardagen roligare.

2. Vad är det roligaste med löpning?

– Oj, det går inte att nämna bara en sak. Min svägerska frågade mig för ett tag sen om jag verkligen tycker att det är roligt eller bara låtsas. Och svaret är ja – jag tycker att det är otroligt roligt och här är några anledningar: Känslan att förflytta sig från punkt A till B med de egna fötterna. Att känna lättheten, att flyga över asfalten. Att ha klarat den där jobbiga mördarbacken utan ett enda gångsteg. Att känna sig spyfärdig vid mållinjen. Träningsvärken dagen efter ett tufft pass. Att springa i högt fart utan att känna sig särskild utmattad (händer inte ofta men allt oftare). Jag kan springa i skogen, känner lukten av blöt mossa och jord och känner mig alldeles lycklig. Det är glädje det. Jag skulle kunna prata om hur roligt löpning är och om löpning i allmänhet hela dagen. Vilken tur att det finns bloggar – jag driver själv en blogg som heter Annette springer.

3. Hur tränar du på ett ungefär?

– En typisk vecka består av två kvalitetspass (till exempel backar, intervaller, snabbdistans med mera) och ett långdistanspass. I kvalitetspassen ingår alltid upp- och nedjogg (cirka 2 km vardera). Ett av dessa pass tränar jag tillsammans i grupp med Team Stockholm Marathon och då ingår alltid löpskolning och några korta koordinationslopp. För mig passar det utmärkt att följa ett fast schema – då jag har svårt att ta ut mig på egen hand kan det annars bli lite hur som helst. Ibland blir det alternativ träning i form av vandring, bodypump eller boxercise. Just styrkepass har det varit dåligt med under sommaren…

4. Har du några förebilder inom löpning och i så fall vilka?

– Ja, en hel del. Petra Månström till exempel ;-) Jag inspireras av både elitlöpare och vanliga motionärer och alla däremellan. Alla som har ett mål och har en målinriktad träning. Jag läser bloggar skrivna av vanliga tjejer och killar som kanske inte har de bästa tiderna men som kämpar hårt för att bli bättre. Jag tycker att det är tufft! Är de dessutom trevliga och ödmjuka så är det extra roligt! Två av elitlöparna jag blir inspirerad av är Anders Szalkai och Jonas Colting. Anders är en riktig ödmjuk och gullig kille som ibland nästan verkar skämmas för sin framgång. Jonas har jag upplevt på föreläsning och haft lite mejlkontakt med. Han är en jordnära, trevlig kille som inte bara bryr sig om träning och framgång utan även allt annat i livet.

5. Vilka är dina mål med löpningen?

– Jag vill med gott samvete kunna kalla mig för löpare. Jag hoppas att löpningen för mig inte bara är ett temporärt påhitt eller en trettioårskris utan att det blir till en livsstil. Att ha en kropp som klarar av löpträning mer än fyra gånger per vecka vore underbart. Sen har jag även konkreta mål som att klara Stockholm Marathon 2011 – helst på 4.30 (en killkompis sprang för två år sedan på 4.45 och jag vill slå honom, haha). Att bli snabbare på milen är också något som motiverar mig, men det är långdistanslöpning som ger mig mest glädje.

6. Ditt bästa motivationstips?

– Att klara ett visst lopp på en viss tid! Om det spöregnar det ute och det doftar ljuvligt gott från min killes glas rödvin så är det enda som motiverar mig att sticka ut och springa en viss sträcka som jag måste klara på en viss tid. Om jag inte ger mig ut precis då så kommer jag inte att klara det (i alla fall intalar jag mig det). Sen blir killen mycket avundsjuk på mig när jag kommer hem – blöt, svettig och glad.

7. Favoritskor?

– Jag har bara ett par skor och det är ett par Adidas Salvation. Mycket bra mot överpronation.

8. Lyssnar du på musik när du tränar? Har du i så fall låttips?

– Nej, jag lyssnar inte på musik. Först trillar samtliga hörlurar ur mina öron och så stör musik mer än det hjälper. Jag vill kunna höra hundarna skälla och fåglarna kvittra.

9. Dina bästa råd till den som vill komma igång med löpning?

– Ta det luuuuuugnt i början. Gör inte samma misstag som jag och träna långa pass flera gånger i veckan om kroppen inte är van. Då blir det skador på knän, benhinnor etcetera. Ha tålamod – hellre en rask promenad på fem kilometer med några minuters jogg än snabb jogg på tre kilometer. I början är det ofta svårt att motivera sig, det går trögt och träningskompisen kanske inte råkar ha tid. Tänk inte mycket eller tänk inte alls. På med skorna och ge dig ut – oavsett väder. Det finns bara inga ursäkter – allt det där försvinner när man väl är ute. Man lär sig.