Maratonbloggen

Petra Månström

Petra Månström

Varför kan man inte få nummerlappen till Lidingöloppet hemskickad på samma sätt som med till exempel I Form-loppet eller Bellmanstafetten? Foto: Scanpix.

Jag har för mig att jag har lyft frågan tidigare – men för mig aktualiseras den nu i och med det stundande Lidingöloppet. Nämligen om varför man ska vara tvungen att hämta nummerlappen i förväg och inte kan få den hemskickad.

Jag hör till dem som inte har lust att ta mig ut till startplatsen i ottan för att hinna hämta nummerlappen samma dag som loppet äger rum – jag vill ladda i lugn och ro så länge det går och inte gå runt på något expo och bli smittad av sista minuten-hetsen och tillhörande eventuella förkylningsbaciller.

Det här betyder alltså att jag måste ta mig ut på Lidingö redan fredagen den 24 september för att hämta nummerlappen och chipet. Visst, jag bor i Uppsala och jobbar i Stockholm så det är ju inte toklångt att åka – det är värre för dem som bor längre bort. Men ändå: varför kan jag inte få nummerlappen hemskickad om jag vill det?

Om syftet med expon är det jag tror, alltså att få oss att köpa en massa sista minuten-bra att ha-prylar till loppet, så tycker jag det är ett ganska omständligt sätt att få dit oss tävlande på även om vi inte kommer att köpa något.

Det finns också en miljöaspekt i det hela – genom att skicka ut nummerlapparna undviker man att folk sig i bilen och kör ut på Lidingö tur och retur en gång extra. Vips har man gjort miljön en tjänst!

UPPDATERING: Det har kommit en del kommentarer om att utan sponsorer ”dör” motionsloppen. Det fattar jag också såklart! Jag fattar att sponsorer är både bra och viktiga för idrottsevenemang. Och visst är det roligt att gå runt på expot, mingla och kanske köpa något. MEN – jag anser fortfarande att det borde finnas alternativ för dem som har lite längre att åka till startplatsen.

Låt oss som vill ladda inför våra lopp i lugn och ro – skicka hem nummerlapparna till dem som så önskar! Hoppas att jag får medhåll av åtminstone någon så att vi kan starta lite debatt kring detta i-landsproblem…

Lyssna på min podcast!


Hör Lisa Nordén berätta om ”optional runs”, Jonas Colting om sin kärlek till prinsesstårta och Markus Torgeby om varför han klev av elitsatsningen. Allt i min podcast Maratonpodden. Mycket nöje!

MARATONBLOGGEN


Om Petra: Petra är tjejen som löpvägrade fram tills hon fyllde 33 då hon av en slump blev utsedd att blogga om sin träning inför Stockholm Marathon 2010 på en av landets största dagstidningssajter. Med svenska folket som publik genomförde Petra sin första mara och klarade dessutom målet att komma in under fyra timmar.

Sedan dess har Petra fortsatt med löpning och på senare tid fått upp ögonen för ultralöpning. Den 26/7 2014 genomförde hon det 78 km långa bergsultramaratonet Swissalpine Marathonoch den 23/8 deltog hon i urpremiären av UltraVasan 90.

Hon är frilansjournalist med uppdragsgivare som Stadium Magazine, Vagabond och Amelia. 2011-2012 ledde hon tillsammans med maratonexperten Anders Szalkai webbtv-programmet Spring.

I mars 2014 bokdebuterade Petra med Det är bara att springa (Karavan förlag). Hon är också programledare för Maratonpodden, en podcast om uthållighetssporter.

Bonusfakta om Petra: Drömmer om att designa leopardmönstrade träningskläder, älskar lakrits och säger inte nej till en välgjord kaffe latte.

Kontakta Petra Månström här


Foto: Micke Sjöblom/Zebrabild

Arkiv

Fler bloggar