Maratonbloggen

Petra Månström

Petra Månström

Från vänster: trött men glad maratonbloggare efter ännu en långrunda på Lidingö. Powerade-utmanaren Klas Kronaas och Malin Ewerlöf-Krepp vid foten av Abborrbacken. Foto: Privat.

Det är dagar som denna jag måste nypa mig i armen för att verkligen inse att jag faktiskt JOBBAR med det här. Jag får springa – som är något av det roligaste jag vet – och skriva om det. För mig är det tidernas drömjobb.

I morse begav jag mig till Lidingövallen i sällskap av en fotograf och mötte upp Rubin McRae från Running Sweden, som bland annat har särskilda träningsgrupper för dem som satsar på Lidingöloppet. Det finns olika grupper beroende på vilken sluttid man siktar på – allt från 2:00 till att klara loppet – och konceptet påminner mycket om Team Stockholm Marathon, som Rubin var med och grundade.

Intresset för att delta i de här grupperna har varit väldigt stort. Det var en rejäl skara människor dök upp idag – jag kände igen en hel del löpare från IF Linnéa – och i ledarstaben noterade jag bland andra löparprofilerna Alfred Shemweta och Malin Ewerlöf Krepp. På plats fanns också Klas Kronaas, Poweradeutmanaren som specialdrillas av Rubin, Martin Lidberg med flera för att fixa en topptid på Lidingöloppet – enligt uppgift siktar han på en tid mellan 2:00 och 2:15, kanske till och med under 2:00. Fantastiskt imponerande!

Idag hade jag alltså äran att få träna tillsammans med Running Sweden Lidingö-gänget och på schemat stod ett distanspass på cirka 20 kilometer (jag närvarade under 15 av dessa kilometrar eftersom jag kände mig lite sliten sedan Slottsrundan igår).

”Let’s enjoy ourselves in the beautiful höstväder!”, utbrast Rubin och tryckte igång sin pulsklocka.

Vi andra hakade på. Först uppvärmningsjogg bort till Grönsta gärde i samlad tropp och redan här märkte jag vilken fantastisk stämning det var i gruppen. Rubin och hans ledarkollegor kunde namnet på varenda deltagare och ställde frågor om dagsformen och peppade. Oerhört stärkande för självförtroendet och motivationen att bli sedd av ledaren och få personlig coachning. Det gör underverk för ens framsteg!

Pang – och där dök så Abborrbacken upp. Lika respektingivande som förra veckan, men fullt löpbar. Här blev det några vändor upp och ner framför fotografens kamera innan vi fortsatte passet – nu uppdelade i olika grupper. Jag anslöt mig till 2:45-gruppen som leddes av Fabrice och vi började genast prata ivrigt om löpsteg, backteknik, kolhydratladdning och annat.

Kände mig något sliten sedan gårdagen och insåg att det kräver sitt att springa i ett tempo runt 6:00 min/km och samtidigt intervjua sina medlöpare (och komma ihåg vad de säger :-) Men det fungerade – även om pulsen säkert låg 10 slag högre än om jag hade löpt under tystnad. Karins backe var mycket segare än jag mindes från förra veckan, men det bästa med den är ju att det snart är slut på loppet då.

Här fortsatte de andra med att klämma ytterligare en mil på samma runda medan jag, Rubin och Malin i sällskap med några löpare till körde en kortare sväng på fyra kilometer. Fick några värdefulla Lidingöloppet-tips från Malin, som att ”kötta på, ge järnet och tänka positivt” när det blir jobbigt, samt att verkligen springa uppför och förbi krönet på backarna – stannar man uppe på krönet tappar man ju fart och kan inte ta med sig den nedför backen. Tänk på det, ni som ska springa ett backigt lopp!


När började uttrycket ”kötta på” användas förresten? Tveksam om jag hittar det i SAOL, men vore kul att få reda på dess ursprung… Kan inte tänka mig ett verb som passar bättre i tuffa löparsammanhang…


Skärmdump som visar puls och höjdvariation under huvuddelen av dagens löpning, exklusive upp- och nerjogg.


Dagens pass i siffror (exkl. upp- och nerjogg)


Sträcka: 13,00 km

Tid: 1:20:45

Snittfart: 6:12 min/km

Snittpuls: 151 (80 % av max)

Maxpuls: 172 (91 % av max)

Höjdstigning: 205 m

Vill tacka Rubin och hans gäng för ett mycket inspirerande pass! Fler som sprungit kuperat idag?

Lyssna på min podcast!


Hör Lisa Nordén berätta om ”optional runs”, Jonas Colting om sin kärlek till prinsesstårta och Markus Torgeby om varför han klev av elitsatsningen. Allt i min podcast Maratonpodden. Mycket nöje!

MARATONBLOGGEN


Om Petra: Petra är tjejen som löpvägrade fram tills hon fyllde 33 då hon av en slump blev utsedd att blogga om sin träning inför Stockholm Marathon 2010 på en av landets största dagstidningssajter. Med svenska folket som publik genomförde Petra sin första mara och klarade dessutom målet att komma in under fyra timmar.

Sedan dess har Petra fortsatt med löpning och på senare tid fått upp ögonen för ultralöpning. Den 26/7 2014 genomförde hon det 78 km långa bergsultramaratonet Swissalpine Marathonoch den 23/8 deltog hon i urpremiären av UltraVasan 90.

Hon är frilansjournalist med uppdragsgivare som Stadium Magazine, Vagabond och Amelia. 2011-2012 ledde hon tillsammans med maratonexperten Anders Szalkai webbtv-programmet Spring.

I mars 2014 bokdebuterade Petra med Det är bara att springa (Karavan förlag). Hon är också programledare för Maratonpodden, en podcast om uthållighetssporter.

Bonusfakta om Petra: Drömmer om att designa leopardmönstrade träningskläder, älskar lakrits och säger inte nej till en välgjord kaffe latte.

Kontakta Petra Månström här


Foto: Micke Sjöblom/Zebrabild

Arkiv

Fler bloggar