Maratonbloggen
Petra Månström
Petra Månström
Vänster: Stockholm Halvmarathon 2009. Foto: Martin Ekequist. Höger: Löptränaren Rubin McRae, grundare av löparcommunityn Running Sweden. Foto: Runningsweden.se.
I morgon är det dags för årets upplaga av Stockholm Halvmarathon. Jag ringde upp Rubin McRae, elitlöpare, idrottsmassör, löptränare i Hässelby SK och grundare av Running Sweden med mera för att få lite sista minuten-tips:
Vilken är skillnaden mellan halvmaran och milen – förutom längden?
– Halvmaran, som för de flesta tar över 90 minuter, gör att man måste dricka mer före och under loppet samt ladda med mer kolhydrater innan för att känna sig fräsch inför den sista milen.
Säg att jag springer milen på 50 minuter – vilken tid kan jag förvänta mig på halvmaran?
– En mycket grov uppskattning för en motionär som fått till hyfsat bra träning med långpass och långa intervaller i god tid före loppet är att dubblera miltiden och lägga på 10-15 minuter. De flesta jag tränar gör halvmaran ungefär tio minuter långsammare än milen.
Hur disponerar man bäst Stockholm Halvmarathon?
– De första fem kilometrarna är alla lite nervösa – publiken är stor, man springer förbi Kungsträdgården och det är lätt att dra upp ett för högt tempo. Försök att inte dras med i hetsen och pressa inte för mycket fram till Söder Mälarstrand. På Söder Mälarstrand, vid ungefär 15 kilometer, kan det kännas lite tungt, det är mindre publik, motvinden ligger ofta på och tröttheten gör sig påmind – många av dem som bryter loppet gör det här. För att inte krokna här är det därför viktigt att inte gå ut för hårt. Det bästa är att försöka hålla ett så jämnt tempo som möjligt och öka de sista kilometrarna om man känner sig pigg.
– Har man däremot förberett sig väl, tränat hårt och siktar på en bra tid kan det vara en idé att köra första 10 kilometrarna lite snabbare. På mina bästa halvmaror har den första milen gått lite fortare än den andra.
Vilket lopp är din personliga favorit?
– När jag var yngre var det 5 000 och 10 000 meter på bana, då var det ju alltid stor publik. Som äldre måste jag säga halvmaran – på grund av mitt löpsteg med mycket hälkick och framfot blir jag aldrig någon marakille. Jag springer helt enkelt inte tillräckligt ekonomiskt för att hålla under en hel mara och blir alltid väldigt sliten de sista 12 kilometrarna.
