De vann Ö till Ö – och knäckte en rad militärer

Annie Gustafsson och Åsa Annerstedt (längst ner till vänster) vann damklassen i Ö till Ö på tiden 11:15:42 och kom på en tiondeplats totalt i alla klasser. Längst ner till höger: Åsa Annerstedt efter målgång. Foto: Jakob Edholm/ÖtillÖ 2010.

Tidigt i måndags morgon gick starten i multisporttävlingen Ö till Ö, där de tävlande lagen ska tillryggalägga 54 km löpning och 11 km simning på och mellan öar i Stockholms skärgård.

Jag fick en pratstund med Åsa Annerstedt, som tillsammans med lagkamraten Annie Gustafsson utgjorde Team Desperate som vann damklassen och placerade sig på en total tiondeplats i samtliga klasser.

Grattis till segern! Hur känns kroppen i dag?

– Tack! I dag känns kroppen bra, men i tisdags var vristerna och hälsenorna svullna. Och eftersom jag satt i bilen hela dagen blev jag också väldigt stel när jag kom fram till Halmstad där jag nu befinner mig. Jag har varit ute och promenerat men tar det i övrigt mycket lugnt och lyssnar på kroppen.

Vilken idrottslig bakgrund har du och Annie?

– Vi tränar och tävlar i kortdistanstriathlon, vilket innebär att man håller på intensivt i 2-3 timmar.

Varför ställer man upp i en sådan här tuff tävling?

– Triathlon är en tuff sport och man vill ju hela tiden testa kroppen och se vad den klarar av. Vi kanske inte tänker köra Ironman direkt, men gärna något annat extremt. När vi fick veta att den här tävlingen fanns blev vi nyfikna direkt.

Vad var det jobbigaste momentet under loppet?

– De sista 6,5 kilometrarna löpning var jobbigast. Solen stekte och vi ville bara komma fram till vattnet och svalka oss. Vi gick ganska mycket på slutet, när musklerna sagt ifrån blir det väldigt tufft mentalt. Till nästa år måste vi träna mer på löpning med våtdräkt och vänja höftböjarmusklerna vid rörelsen.

Vad var roligast?

– Delen i mitten – efter fyra timmar lossnade det för mig och jag och Annie började prata jättemycket. Ingen av oss hade ont någonstans och humöret var på topp.

Ni besegrade ju en hel del herrlag, däribland många som bestod av yrkesmilitärer. Hur kändes det att passera dem och vilka reaktioner fick ni?

– Vi sprang ihop med ett herrlag ett tag och alla var jättepositiva till oss. Fast jag måste medge att det var väldigt kul att slå så många militärer, de hade ju till och med varit i skärgården på träningsläger för att vara extra förberedda inför tävlingen. Jag skojade lite med en militärkille som jag passerade och jag kan säga att han blev väldigt glad när han äntligen fick springa förbi oss mot slutet.

Hur mycket har ni tränat inför detta?

– Jag har dragits med en envis förkylning hela våren, men annars har jag tränat 10-13 timmar i veckan. Annie har tränat ungefär 10 timmar i veckan, men det är ungefär så mycket man hinner med eftersom vi båda arbetar. Eftersom jag har varit skadad och inte kunnat springa har jag cyklat mycket och det märkte jag gav gott resultat på löpningen under loppet. Som triatleter har vi en bra träningsgrund att stå på, men det skadar förstås inte med tävlingsspecifik träning.

Hur mycket måste man träna för att klara loppet?

– Jag skulle rekommendera ett längre löppass eller cykelpass i lugnt tempo per vecka för uthålligheten. Gärna också styrketräning på gym för överkopp och höftböjare. Vad gäller simningen bör man lära sig att crawla, vattnet är för kallt för att simma bröstsim i och dessutom tar det för lång tid. Så fort det blir hyfsat varmt i våra sjöar och i havet bör man simträna med våtdräkt, kanske 3 x 30 minuter i veckan för att med drygt två månader kvar till tävlingen öka upp till 3 x 45 minuter.

Hur åt ni under och efter loppet?

– Vi åt extremt mycket under loppet, mest energikakor och geler. Jag märkte stor skillnad i ork jämfört med i fjol och det beror med stor sannolikhet på att jag gick tom på energi då. Efter loppet åt jag en macka och lite senare blev det stadig bankettmiddag och morgonen därpå rejäl frukost – jag åt faktiskt frukost två gånger. I övrigt handlar det om att få i sig så mycket energi som möjligt, jag åt hamburgare, godis och annat som jag var sugen på.

Vad blir nästa mål?

– Jag ska springa Lidingö tjejlopp 10 km. På flacken springer jag milen på 38-39 minuter så jag hoppas kunna göra runt 40 minuter på det här loppet. Därefter åker jag till Sydafrika på cykelläger och i vinter planerar jag att köra Tjejvasan.

Fotnot: Snabbast av alla var Jonas Colting och Gordon Byrn i Team Redbull Ironman. Den fullständiga resultatlistan från årets Ö till Ö hittar ni här.