Pass med extra allt!

Undertecknad pressar fram ett leende efter nästan 20 kilometer hårdkörning. Till höger mina kära Asics DS Trainers som får följa med på Lidingöloppet den 25/9. Foto: Privat.

Vet inte riktigt var jag ska börja det här inlägget. Är så trött att jag alldeles nyss somnade med huvudet i mattallriken. Det är så här man känner sig efter det som coach Ingmar kallar ”The Full Workout”.

Följande härligheter stod på menyn idag:

– Uppjogg ca 7,5 km @ 5:45 min/km (snittpuls 76 % av max)

– 2 x 2,5 km i kuperad terräng (Linnéspåret) @ 5:00 min/km (snittpuls 85 % av max)

– Mellanjogg 1,6 km @ 5:50 min/km

– Långa intervaller 2 x 1 000 m @ 4:45 min/km på skogsstig (Snittpuls 85 % av max)

– 4 x 150 m @ 3:50 min/km på skogsstig

– Nerjogg 2 km @ 6:10 min/km

– Totalt ca 20 km löpning

Linnéspåret som sprangs två varv – perfekt Lidingöloppetträning för Uppsalaborna. Skärmdump från Garmin.

Som synes var det ingen walk in the park vi pysslade med idag. Eftersom alla delarna skedde utan vila var passet en rejäl utmaning och den kuperade snabbdistansen i det rejält backiga Linnéspåret påminde kraftigt om söndagens testlöpning på Lidingö. Backe upp, backe ner och alltsammans i högt tempo – efter första varvet trodde jag att jag var nere för räkning, men med tiden har jag lärt mig att trötthet kommer och går. Så fort man kommer in i en svacka och känner sig seg är det bara att ”kötta på”, rätt vad det är så är man pigg igen och kan inte förstå varför man nyss var så trött.

En sak är säker: utan Ingmars eminenta peppning och sällskap hade jag aldrig genomfört det här passet, det är när man utsätter sig för utmaningar av det här slaget man inser hur ovärderlig en coach är.

Pulsen höll sig föredömligt låg även under de hårdare löpningarna och jag upplevde att jag har fått en ny ”växel” som jag inte haft förut. Det går att trycka på mer utan att jag väggar och uthålligheten verkar ha förbättrats åtskilligt. Efter hemkomsten tryckte jag i mig återhämtningsdryck (Proviva Active för er som undrar), en banan, en halv godispåse, två skålar fruktyoghurt och sedan blev det en lång, varm dusch. Nu börjar jag på riktigt inse hur fantastiskt kul det är att springa. Känslan såväl under passets gång som efteråt är oslagbar.

Jag är fullständigt utmattad men till brädden full av endorfiner. I like! När körde du ett stenhårt pass senast?