”Kilona trillade av mig”

Yrsa före start i Tjejmilen 2010. Foto: Privat.

Fick ett mejl från bloggläsaren Yrsa som jag gärna vill dela med er.

Hej Petra!

Jag är en tjej på snart 33 år som precis har anmält mig till Stockholm Marathon 2011. Jag började springa i slutet av maj i år och har egentligen inte sprungit tidigare. För fyra år sedan genomgick jag en uppslitande separation. Våra svåra år hade gett mig en kraftig övervikt – vågen stod på 116 kg när jag insåg att jag inte kan ha det så här.

Jag köpte gymkort på Sats (vars barnpassning har räddat min träning, kropp och liv måååånga gånger) och började äta bättre. Kilona trillade av mig! Efter ett år hade jag gått ner 35 kg. Nu har jag gått ner 45! Löpningen har gett mig det där lilla extra och jag ser tydliga reslutat.Min träning har gett att jag vågat sätta upp mål som jag tidigare trodde var omöjliga.Snart ska jag springa mitt första lopp – Tjejmilen. Jag siktar på tid under 1:05. Lite lågt satt kanske men bättre det än att jag blir för besviken och tappar motivationen.

När jag började titta på om jag skulle våga börja jogga så hittade jag din blogg. Den har peppat mig och hjälpt mig att hitta min motivation när den har varit låg. Du är rolig, saklig, ärlig och framförallt inte fixerat överklämkäckt fanatisk. Du är sund och härlig. En enormt bra förebild! Nu har jag gått med i Team Stockholm Marathon 2011 och ser så fram emot att börja springa med gruppen. Tills dess springer jag mina kilometrar och pass i veckan själv.

/Yrsa

Och efter söndagens Tjejmilen kom ett nytt mejl:

Hej igen!

Igår var det dags för mitt premiärlopp; Tjejmilen. Från början hade jag siktat på tiden 1:04 men då jag vaknade på lördagmorgonen med halsont och snuva trodde jag inte att jag skulle klara att springa alls. Men två liter färskpressad apelsinjuice, 13 timmars sömn och sju hela vitlöksklyftor vaknade jag på söndagsmorgonen utan halsont, dock snuvig. Jag tänkte att jag springer ändå och bryr mig inte om tiden.

Förstå om jag blev chockad när jag sprang in på 55:14! Och då hade jag inte ens kunnat springa fort alls de första tre kilometrarna eftersom det var så trångt och folk ställt sig i fel startgrupper! Jag är så stolt över mig själv! Tänk vad jag hade kunnat prestera om jag hade varit frisk och ställt mig i andra startgruppen!! Åh, vad jag är glad! Nu laddar jag om för Tjejlidingöloppet! Tack åter igen för dina inspirerande ord!

/Yrsa

Tack själv för inspirerande ord, Yrsa! Önskar dig stort lycka till på Lidingöloppet!