Veckans bloggläsare: Maria Melkersson

Maria Melkerssons bästa träningstips är att bara sticka ut och köra – bry dig inte om ork, väder eller vind. Foto: Privat.

Serien ”Veckans bloggläsare” fortsätter nu med Maria Melkersson:

Beskriv din träningsbakgrund lite kort. Varför började du löpträna?

– Jag var en sån där som alltid blev vald sist på gympan, lagsporter var skräcken. En halvgalen lärare på mellanstadiet tog död på all min träningsglädje. Men på egen hand och genom att prova olika saker hittade jag ändå lust i att röra på mig. Mycket gång och cykling som transportmedel, dans av olika slag, gympa, spinning, aerobics, styrketräning. Ibland misslyckade försök med löpning. Jag har ställt upp nästan helt otränad i några millopp och det var en ren plåga från start till mål. Jag har nog varit en typisk ”periodare” vad gäller träning. I någon gammal träningsdagbok står det att jag tränade 40 dagar i sträck (!) och sen inget mer på hela året.

– För ett par år sedan var jag i rejält dålig form. Efter en sjukdomshändelse orkade jag knappt gå uppför en trappa. Midjemåttet var nära det som anses ohälsosamt för kvinnor. Jag var tvungen att – motvilligt – inse att jag passerat 40 och måste ta tag i situationen. Jag började gå. Ofta och fort och så fortare och så plötsligt sprang jag.

Vad är det roligaste med löpning?

– Att man känner sig så stark när de där stunderna av ”flow” kommer och att det är så meditativt.

Hur tränar du på ett ungefär?

– Jag tränar periodvis mycket annat än löpning. Hela vintersäsongen höll jag mig inne på grund av att min enda upplysta runda hemma skulle ha tråkat ut mig alldeles. Att ta en snabb lunch och sedan träna passar mig perfekt eftersom jag måste ha mat i magen då jag tränar. På gymmet nära jobbet blev det pump, kettlebells, cirkelträning, spinning och lite intervaller på löpband. Första gången jag sprang intervaller med enstaka minuter med 5:00-tempo var en nära döden-upplevelse för mig. Jag insåg att det var första gången i mitt 44-åriga liv som jag var fysiskt utmattad – en sen men trevlig upptäckt.. Att intervaller ger så mycket gör det hela än mer intressant. Cyklar gör jag också gärna och inlines står också på önskelistan om jag törs överkomma min skräck inför bromsningarna. Det kommer att bli mycket inomhus under den kommande mörka säsongen för mig, med löpning kanske mest på helgerna.

Har du några förebilder inom löpning och i så fall vilka?

– Jag läser gärna om alla möjliga slags människor som tränar och sätter upp mål på olika nivåer. Mest fascinerad är jag kanske av att läsa om dem som börjar från ”botten”. För ett år sedan träffade jag en tjej som på några månader gått från extrem soffpotatis till att ställa sig på startlinjen för halvmaran. Då tänkte jag ”det vill jag också!”

Vilka är dina mål med löpningen?

– När jag träffade soffpotatisen nämnd ovan satte en vän och jag upp målet att delta i Stockholm halvmaraton 2010. Jag satt upp det egna halvhemliga målet att springa det på 2:00. Jag har följt Szalkais 2:00-program och låg ganska hyfsat till när sommaren började. Sen har det hänt mycket. Hela familjen har flyttat från Östersund till Huddinge och min vän har varit extremt upptagen och hoppade av vårt gemensamma projekt. Sommaren har varit hektisk och splittrad så man kan säga att nu är jag rejält efter. Jag sprang årets Midnattslopp i Stockholm på 1:06. Jag hade ju hoppats på en timme men med tanke på min form och hettan den kvällen så får jag vara nöjd ändå. Jag sprang hela (utom branten vid Sofia) och kände mig pigg. Framför allt var det väldigt roligt! Nu är målet att komma runt halvmaran den 11 september. Känner jag mig inspirerad efter loppet ska jag anmäla mig till Göteborgsvarvet 2011. För Stockholm halvmaran 2011 gäller definitivt 2:00. Göteborgsvarvet ligger så tidigt på säsongen och är mer kuperat så jag vet inte om jag törs sätta 2:00-mål för det också men det kanske jag borde? På milen skulle jag – på lite längre sikt – vilja komma under 50:00. Idag orkar jag – under pistolhot – hålla 5:00-tempo kanske 5 minuter så det är ett mycket tufft mål för mig.

Ditt bästa motivationstips?

– Bara gör! Bry dig inte om lust ork väder eller vind. Bara gör. Vissa dagar är det tungt, andra lätt men om man ”gör” tillräckligt ofta så kommer resultat och det i sig blir motiverande. Föra träningsdagbok tycker jag är kul. Anmäla sig till ett lopp är jätteviktigt för mig och får man med sin någon kompis eller kollega så är ju det extra roligt. Och så kan man ju köpa lite nya fina kläder ibland som materiell uppmuntran. Det är inte klokt vad sånt kan funka bra ibland.

Favoritskor?

– Jag har bara två par skor. Ett par finskor för finväder och ett par fulskor för fulväder. Finskorna är Nike Lunarglide och de är fantastiska. Ändå funderar jag ibland om det är de som gett mig ont i benhinnorna. Nästa gång jag köper skor ska jag vara lite mer eftertänksam och springa på löpband i butik – något jag aldrig vågat mig på. Det känns så proffsigt och jag är ju bara nybörjare. Mina fulskor är ett par gamla Asics. Efter Stockholm halvmara ska jag nog belöna mig själv med ett par nya finskor. Och då får nuvarande finskorna bli fulskor och nuvarande fulskor sparas till riktigt grisiga dagar eller kanske till Tjurruset något år.

Lyssnar du på musik när du tränar? Har du i så fall låttips?

– Som regel lyssnar jag bara på fåglarna, vinden och mina egna tankar. Om jag någon enstaka gång lyssnar på musik så är det något blandat, skvalmusik. Van Morrison är bra också. På ett organiserat lopp skulle jag aldrig lyssna på något annat än det som sker runtomkring.

Dina bästa råd till den som vill komma igång med löpning?

– Till den som vill komma igång skulle jag också rekommendera att träna annat än löpning. För ett år sedan fick jag ont i ryggen varje gång jag sprang. Efter en vinter med mycket annan träning sprang jag nyligen Midnattsloppet (10 km asfalt) utan att känna av ryggen en enda sekund. Även om det inte gick snabbt så var det snabbt för mig och en härlig känsla att kroppen var stark. Löpningen blir så mycket mer kraftfull och behaglig om mage och rygg hänger med.