Maratonbloggen
Petra Månström
Petra Månström
Deltagarna i löparlägret i Ramundberget ger sig iväg ut på fjället. Foto: Janne Eriksson.
Innan coach Ingmar ryckte in och styrde upp min träning efter halvmaran i Prag ska jag ärligt säga att det inte fanns mycket tanke bakom det jag pysslade med. Visst, jag sprang mina pass enligt Anders Szalkais program – men farten var det si och så med. Visade pulsklockan att jag sprang långsammare än 6 min/km fick jag lätt panik och kände att jag var tvungen att öka. Följden blev att jag inte orkade ta i på kvalitetspassen och summa summarum hamnade jag i stort sett samma tempo oavsett pass.
Ingmar kallar detta för ”löparens svarta hål”.
Efter halvmaran polariserade jag min träning. De lugna passen gick mycket lugnt – en bra bit över 6 min/km – och de snabbare passen gick riktigt fort. Genom att springa distanspassen i ett mycket lugnt tempo minskar slitaget på kroppen och återhämtningen påskyndades – det i sin tur gör att jag orkade ta i ordentligt på kvalitetspassen. Dessutom minskar skaderisken.
Så mitt bästa tips till alla er som börjat löpträna: våga ta det lugnt! Det vinner du på i längden. Lycka till med träningen!
